Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Knare antahi'zamo'a mago a'kna hu'neankino noma'a negino, 7ni'a noma azeri oti zafa antreno eriso'e nehie.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Hagi ana a'mo'a ra ne'za retro nehuno, waini tina tro huno nenteno, ne'zama ante trara retro hunte'ne.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Ana huteno eri'za a'ne'a, vahe ome kehihogu hunezamanteno, agra rankumapina marerisga hunereti ke'zana atino,
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
tamagi omane vahe'motane refakoma hutama kezampima atupa'ma hu'nesamota,
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
rukrehe huta nagrite etma ne'zana eme neneta, waini tima tro'ma hunte'noana eme neho.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Hagi neginagi kavukava'ma nehanazana netrenka nomanizanka'a agafa hunka erintese nehunka knare antahintahizana rempi hunka nentahinka anazana hunka vuo.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Azanava kema hu vahe'mofoma azeri fatgoma hananana, kema asamisana kegura huhaviza hugantegahie. Kefo avu'ava'ma nehanimofo azeri fatgo hu kema hananana, ana kegura kiza zokago ke hugantegahie.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ana hu'negu azanava ke'ma nehia vahera azeri fatgo osuo, avesra hugantegahie. Ama' antahi'zane vahe'ma azeri fatgoma hanankeno'a, avesigantegahie.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Ama' antahintahine vahe avumrora nentegeno mago'ane antahintahifina, ama huno manino. Fatgo avu'ava zane ne' rempi hunemigeno antahintahi'afina mago'ane antahi'zana erino.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Ramofoma koro'ma hunteno agorga'ama mani'zamo'a, knare antahi'zamofo agafa me'ne. Ruotage'ma Hu'nemofo kagra antahi ama'ma hananana, ama' antahi'za erigahane.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Na'ankure knare antahi'zamo'a huno, nagriteti za'zakna nemaninka mago'ane rama'a kafu manigahane hu'ne.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Kagrama ama' antahizama erisanana, knare antahi'zamo'a, mizama'a kamigahie. Kagrama kiza zokagoma huntesanana kagra'a haviza hugahane.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Neginagi avu'ava'ma hu'zamo'a mago a'mo rankege nehiankna hu'neankino, ke antahi'zama'a omanegeno, antahintahizana agripina omane'ne.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Agrira noma'amo'a rankumamofona mesga huno me'negeno kahama'are manineno,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
zamagra'a erizante'ma vu fatgo hu'za kante'ma agatere'za vu'za e'zama haza vahekura, kezatino,
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
atrenke'za zamagi omne vahe'mo'za rukrahe hu'za eho, nehuno refko hu'zama ke ama' osu'naza vahe'mokizmigura kea nehie.
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Kumzafama ase'nana timo'a knare haga hugahie. Hagi ne'zama kagragu oku'ama ne'nana ne'zamo'a haga hugahie.
