Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
La sagesse a bâti sa maison, Elle a taillé ses sept colonnes.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Elle a égorgé ses victimes, mêlé son vin, Et dressé sa table.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Elle a envoyé ses servantes, elle crie Sur le sommet des hauteurs de la ville:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à ceux qui sont dépourvus de sens:
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
Venez, mangez de mon pain, Et buvez du vin que j’ai mêlé;
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Quittez la stupidité, et vous vivrez, Et marchez dans la voie de l’intelligence!
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Celui qui reprend le moqueur s’attire le dédain, Et celui qui corrige le méchant reçoit un outrage.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Ne reprends pas le moqueur, de crainte qu’il ne te haïsse; Reprends le sage, et il t’aimera.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Donne au sage, et il deviendra plus sage; Instruis le juste, et il augmentera son savoir.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Le commencement de la sagesse, c’est la crainte de l’Éternel; Et la science des saints, c’est l’intelligence.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
C’est par moi que tes jours se multiplieront, Et que les années de ta vie augmenteront.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Si tu es sage, tu es sage pour toi; Si tu es moqueur, tu en porteras seul la peine.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
La folie est une femme bruyante, Stupide et ne sachant rien.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Elle s’assied à l’entrée de sa maison, Sur un siège, dans les hauteurs de la ville,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
Pour crier aux passants, Qui vont droit leur chemin:
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Que celui qui est stupide entre ici! Elle dit à celui qui est dépourvu de sens:
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
Les eaux dérobées sont douces, Et le pain du mystère est agréable!
