Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Wisdom hath builded her house, She hath hewn out her pillars — seven.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
She hath slaughtered her slaughter, She hath mingled her wine, Yea, she hath arranged her table.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
She hath sent forth her damsels, She crieth on the tops of the high places of the city:
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
'Who [is] simple? let him turn aside hither.' Whoso lacketh heart: she hath said to him,
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
'Come, eat of my bread, And drink of the wine I have mingled.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Forsake ye, the simple, and live, And be happy in the way of understanding.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
The instructor of a scorner Is receiving for it — shame, And a reprover of the wicked — his blemish.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Reprove not a scorner, lest he hate thee, Give reproof to the wise, and he loveth thee.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Give to the wise, and he is wiser still, Make known to the righteous, And he increaseth learning.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
The commencement of wisdom [is] the fear of Jehovah, And a knowledge of the Holy Ones [is] understanding.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
For by me do thy days multiply, And added to thee are years of life.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
If thou hast been wise, thou hast been wise for thyself, And thou hast scorned — thyself bearest [it].
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
A foolish woman [is] noisy, Simple, and hath not known what.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
And she hath sat at the opening of her house, On a throne — the high places of the city,
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
To call to those passing by the way, Who are going straight [on] their paths.
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
'Who [is] simple? let him turn aside hither.' And whoso lacketh heart — she said to him,
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
'Stolen waters are sweet, And hidden bread is pleasant.'
