Ordspråksboken 9
1 Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;
Chihna kiti hin a-in akisahdoh in, khompi sagi jen atungdoh tan ahi.
2 Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;
Chihna kiti hin, neh le chah ding gancha phabep akitha jin, lengpi twi jong lhumkeijin ahel-in, chule chihna kiti hin an-nehna ding dokhang jeng jong atungdoh tan ahi.
3 Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:
Munsang laiya kon’in khopi sung mihoa kon chun, mikou din asohte asol in ahi.
4 Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:
Koi hileh milham a umjouse, “Kakom’a hung hen,” tin akousah in ahi. Chule koi hileh alungthim bei tapou chu, kou-un, ati.
5 Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;
“Hung un, kaneh ding khel in neuvin, kadon ding khel in lengpitwi don un.
6 Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.
Milham in umhih'un, giltah in hetkhenna neijin hinkho mang un,” ati.
7 Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.
Mi munem’a noisea, adih bolsah teiding gopan jong kisuh khahna aneilo-bep ahi.
8 Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.
Hijeh chun mi munem pum-a adih bolsah teiding go-hih in, ajeh chu nahin mudalo thei ahi. Hinlah miching chu hil lechun nangailua pang jo-ding ahi.
9 Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.
Miching chu nahil chan’a ching cheh cheh ding, hibang chun midih jong nahil chan’a ching cheh ding ahi.
10 Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;
Pakai ginna hi chihna bulpi ahin, mithengpa hetna nei chan chun giltah’a thu ahetdoh ahi.
11 Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.
Ajeh chu keima jal’a na hinkho sao chom ding, na hinkho sunga nakum jong kibe tei ding ahi.
12 Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.
Na chihna chu nangma goh-keuseh ding ahin, midang noisena nanei le mona chu na changseh a nakipoh ding ahi.
13 Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;
Numei ngol kiti chu akam tam in, amanu chu pannabei le jum helou ahi.
14 Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;
Amanu chu a-in kot phunga atoujin, kholai jenga jong mundoh lai a bou atoujin ahi.
15 Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:
Amanun mi ama kincheh a kisalel akom’a hung kijot hochu “akou jin,”
16 Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:
Chule milham ho kom’a chun kakom’a hung un tin, akouvin, lungthim beija umjouse tin akoujin ahi.
17 Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.
“Aguh’a kidon twi hi alhum in, aguh a kineji changlhah jong lungkim umtah ahi,” ati.
