Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
[Qulaq sal, ] danaliq chaqiriwatmamdu? Yoruqluq sada chiqiriwatmamdu?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Yollarning égiz jayliridin, Doqmushlardin u orun alidu,
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Sheherge kiridighan qowuqlarning yénida, Herqandaq derwaza éghizlirida u murajiet qilmaqta: —
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
«I mötiwerler, silerge murajet qilimen, Hey, adem baliliri, sadani siler üchün qilimen,
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Gödek bolghanlar, zéreklikni öginiwélinglar, Exmeq bolghanlar, yoruqluqqa érishinglar!
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Manga qulaq sélinglar, Chünki güzel nersilerni dep bérimen, Aghzimni échip, durus ishlarni [silerge] yetküzimen.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Éytqanlirim heqiqettur, Aghzim rezilliktin nepretlinidu;
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Sözlirimning hemmisi heq, Ularda héchqandaq hiyligerlik yaki egitmilik yoqtur.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Ularning hemmisi chüshen’genler üchün éniq, Bilim alghanlar üchün durus-toghridur.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Kümüshke érishkendin köre, nesihetlirimni qobul qilinglar, Sap altunni élishtin köre bilimni élinglar.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Chünki danaliq leel-yaqutlardin ewzel, Herqandaq etiwarliq nersengmu uninggha teng kelmestur.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Men bolsam danaliqmen, Zéreklik bilen bille turimen, Istiqamettin kélip chiqqan bilimni ayan qilimen.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Perwerdigardin eyminish — Yamanliqqa nepretlinish démektur; Tekebburluq, meghrurluq, yaman yol hem shum éghizni öch körimen.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Mende obdan meslihetler, pishqan hékmet bar; Men dégen yoruqluq, qudret mendidur.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Padishahlar men arqiliq höküm süridu, Mensiz hakimlar adil höküm chiqarmas.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Men arqiliqla emirler idare qilidu, Aliyjanablar, yer yüzidiki barliq soraqchilar [toghra] höküm qilidu.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Kimki méni söyse, menmu uni söyimen, Méni telmürüp izdigenler méni tapalaydu;
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Mende bayliq, shöhret, Hetta konirimas, köchmes dölet we heqqaniyetmu bar.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Mendin chiqqan méwe altundin, Hetta sap altundin qimmetliktur, Mendin alidighan daramet sap kümüshtinmu üstündur.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Men heqqaniyet yoligha mangimen; Adalet yolining otturisida yürimenki,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Méni söygenlerni emeliy nersilerge miras qildurimen; Ularning xezinilirini toldurimen.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Perwerdigar ishlirini bashlishidila, Qedimde yasighanliridin burunla, Men uninggha tewedurmen. Ezeldin tartipla — muqeddemde, Yer-zémin yaritilmastila, Men tiklen’genmen.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Chongqur hanglar, déngiz-okyanlar apiride bolushtin awwal, Men meydan’gha chiqirilghanmen; Mol su urghup turidighan bulaqlar bolmastinla,
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Égiz taghlar öz orunlirigha qoyulmastinla, töpilikler shekillenmestinla, [Perwerdigar] bipayan zémin, keng dalalarni, Alemning esliydiki topa-changlirinimu téxi yaratmastinla, Men meydan’gha chiqirilghanmen.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
U asmanlarni bina qiliwatqinida, Déngiz yüzige upuq siziqini siziwatqinida, Ershte bulutlarni orunlashturup, Chongqur déngizdiki bulaq-menbelerni mustehkemlewatqinida, Déngiz sulirini békitken dairidin éship ketmisun dep perman chüshüriwatqinida, Bipayan zéminning ullirini quruwatqinida, Men u yerde idim;
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Shu chaghda goya usta bir hünerwendek Uning yénida turghanidim, Men herdaim Uning aldida shadlinattim, men Uning kündilik dil’arami idim;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Men Uning alimidin, yer-zéminidin shadlinip, Dunyadiki insanlardin xursenlik tépip yürettim,
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Shunga i balilar, emdi manga qulaq sélinglar; Chünki yollirimni ching tutqanlar neqeder bext tapar!
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Alghan nesihetke emel qilip, Dana bolghin, uni ret qilma.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Sözümge qulaq sélip, Herküni derwazilirim aldidin ketmey, Ishiklirim aldida méni kütidighan kishi neqeder bextliktur!
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Kimki méni tapsa hayatni tapidu, Perwerdigarning shepqitige nésip bolidu.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Lékin manga gunah qilghan herkim öz jénigha ziyan keltüridu, Méni yaman körgenler ölümni dost tutqan bolidu».
