Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Tie: Nyansa refrɛ. Ntease ma ne nne so.
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Ɔkwan no so, sorɔnsorɔmmea hɔ, nkwantanan no so, ɛhɔ na egyina,
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
apon a ɛkɔ kuropɔn no mu no ho, ɛteɛ mu wɔ abobow ano hɔ se,
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“Ao, mo nnipa na meteɛ mu refrɛ; meteɛ mu frɛ adesamma nyinaa.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Mo a moyɛ ntetekwaa, momma mo ani ntew; mo a moyɛ nkwaseafo, munnya ntease.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Muntie, na mewɔ nsɛm pa bi ka kyerɛ mo; mibue mʼano ka nea eye.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Mʼano ka nea ɛyɛ nokware, efisɛ mʼanofafa kyi amumɔyɛsɛm.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Mʼanom nsɛm nyinaa yɛ pɛ; biara nni mu a ɛyɛ nkontompo anaa nnaadaasɛm.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Ne nyinaa mu da hɔ ma nea ɔwɔ nhumu; ɛho nni asɛm ma wɔn a wɔwɔ nimdeɛ.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Mompo dwetɛ na momfa mʼakwankyerɛ, momfa nimdeɛ na mompo sikakɔkɔɔ ankasa.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Efisɛ nimdeɛ som bo sen bota, na worentumi mfa nea wopɛ biara ntoto no ho.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
“Me, nyansa, mene anitew na ɛte; nimdeɛ ne nhumu wɔ me.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Sɛ wosuro Awurade ɛne sɛ wokyi bɔne; mikyi ahantan ne ahomaso, ɔbra bɔne ne nnaadaasɛm.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Afotu ne atemmu pa wɔ me; mewɔ ntease ne tumi.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Me so na ahemfo nam di ade na sodifo nam me so hyehyɛ mmara a ɛyɛ pɛ;
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Mmapɔmma de me bu ɔman ne atitiriw nyinaa a wodi asase so hene.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Medɔ wɔn a wɔdɔ me, na wɔn a wɔhwehwɛ me no hu me.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Ahonyade ne anuonyam wɔ me nkyɛn, ahode a ɛkyɛ ne yiyedi nso saa ara.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Mʼaba ye sen sikakɔkɔɔ ankasa; nea efi me mu boro dwetɛ a wɔasɔn so so.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Trenee akwan so na menam, atɛntrenee akwan so,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
mede ahode ma wɔn a wɔdɔ me na mehyɛ wɔn adekoradan amaama.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
“Awurade bɔɔ me sɛ nʼabɔde mu abakan dii ne tete nneyɛe anim;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
oyii me sii hɔ fi tete, ansa na wiase refi ase.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Wɔwoo me ansa na wɔrebɔ po kakraka no, ansa na wɔreyɛ nsuti a nsu ahyɛ no ma no,
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
ansa na wɔde mmepɔw resisi hɔ; wɔwoo me ansa na nkoko reba,
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
ansa na ɔbɔɔ asase ne ne mfuw anaa dɔte biara a ɛwɔ asase so.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Mewɔ hɔ ansa na wɔbɔɔ ɔsoro, bere a otwaa ɔhye too ebun no ani no,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
bere a ɔbɔɔ omununkum wɔ soro na ɔde ebun mu nsuti tintim hɔ dennen no;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
bere a otwaa ɔhye maa po sɛnea nsu no rentra ne hye, ne bere a otwaa asase fapem no,
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
na meyɛ odwumfo a mete ne nkyɛn. Anigye hyɛɛ me ma daa na midii ahurusi wɔ nʼanim bere biara,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
na mʼani gye wɔ ne wiase nyinaa mu na mʼani ka wɔ adesamma mu.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Enti me mma, muntie me; nhyira ne wɔn a wɔnantew mʼakwan so.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Muntie mʼakwankyerɛ na munhu nyansa; mummmu mo ani ngu so.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Nhyira ne onipa a otie me, ɔwɛn mʼabobow ano daa, na ɔtwɛn wɔ hɔ.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Na obiara a ohu me no nya nkwa, na onya anisɔ fi Awurade nkyɛn.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Na nea wanhwehwɛ me no haw ne ho na wɔn a wɔtan me no dɔ owu.”
