< Ordspråksboken 8 >

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
¿NO clama la sabiduría, y da su voz la inteligencia?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
En los altos cabezos, junto al camino, á las encrucijadas de las veredas se para;
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
En el lugar de las puertas, á la entrada de la ciudad, á la entrada de las puertas da voces:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Oh hombres, á vosotros clamo; y mi voz es á los hijos de los hombres.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Entended, simples, discreción; y vosotros, locos, entrad en cordura.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Oid, porque hablaré cosas excelentes; y abriré mis labios para cosas rectas.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Porque mi boca hablará verdad, y la impiedad abominan mis labios.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
En justicia son todas las razones de mi boca; no hay en ellas cosa perversa ni torcida.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Todas ellas son rectas al que entiende, y razonables á los que han hallado sabiduría.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Recibid mi enseñanza, y no plata; y ciencia antes que el oro escogido.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Porque mejor es la sabiduría que las piedras preciosas; y todas las cosas que se pueden desear, no son de comparar con ella.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Yo, la sabiduría, habito con la discreción, y hallo la ciencia de los consejos.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
El temor de Jehová es aborrecer el mal; la soberbia y la arrogancia, y el mal camino y la boca perversa, aborrezco.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Conmigo está el consejo y el ser; yo soy la inteligencia; mía es la fortaleza.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Por mí reinan los reyes, y los príncipes determinan justicia.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Por mí dominan los príncipes, y todos los gobernadores juzgan la tierra.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Yo amo á los que me aman; y me hallan los que madrugando me buscan.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Las riquezas y la honra están conmigo; sólidas riquezas, y justicia.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Mejor es mi fruto que el oro, y que el oro refinado; y mi rédito [mejor] que la plata escogida.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Por vereda de justicia guiaré, por en medio de sendas de juicio;
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Para hacer heredar á mis amigos el ser, y que yo hincha sus tesoros.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Jehová me poseía en el principio de su camino, ya de antiguo, antes de sus obras.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Eternalmente tuve el principado, desde el principio, antes de la tierra.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Antes de los abismos fuí engendrada; antes que fuesen las fuentes de las muchas aguas.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Antes que los montes fuesen fundados, antes de los collados, era yo engendrada:
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
No había aún hecho la tierra, ni las campiñas, ni el principio del polvo del mundo.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Cuando formaba los cielos, allí estaba yo; cuando señalaba por compás la sobrefaz del abismo;
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Cuando afirmaba los cielos arriba, cuando afirmaba las fuentes del abismo;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
Cuando ponía á la mar su estatuto, y á las aguas, que no pasasen su mandamiento; cuando establecía los fundamentos de la tierra;
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Con él estaba yo ordenándolo todo; y fuí [su] delicia todos los días, teniendo solaz delante de él en todo tiempo.
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Huélgome en la parte habitable de su tierra; y mis delicias son con los hijos de los hombres.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Ahora pues, hijos, oidme; y bienaventurados los que guardaren mis caminos.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Atended el consejo, y sed sabios, y no lo menospreciéis.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Bienaventurado el hombre que me oye, velando á mis puertas cada día, guardando los umbrales de mis entradas.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Porque el que me hallare, hallará la vida, y alcanzará el favor de Jehová.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Mas el que peca contra mí, defrauda su alma: todos los que me aborrecen, aman la muerte.

< Ordspråksboken 8 >