Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Por acaso a sabedoria não clama, e a inteligência não solta sua voz?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Nos lugares mais altos, junto ao caminho, nas encruzilhadas das veredas, ela se põe.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Ao lado das portas, à entrada da cidade; na entrada dos portões, ela grita:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Varões, eu vos clamo; [dirijo] minha voz aos filhos dos homens.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Vós que sois ingênuos, entendei a prudência; e vós que sois loucos, entendei [de] coração.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Ouvi, porque falarei coisas nobres; e abro meus lábios para a justiça.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Porque minha boca declarará a verdade; e meus lábios abominam a maldade.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Todas as coisas que digo com minha boca são justas; não há nelas coisa alguma [que seja] distorcida ou perversa.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Todas elas são corretas para aquele que as entende; e justas para os que encontram conhecimento.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Aceitai minha correção, e não prata; e o conhecimento mais que o ouro fino escolhido.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Porque a sabedoria é melhor do que rubis; e todas as coisas desejáveis nem sequer podem ser comparadas a ela.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Eu, a Sabedoria, moro com a Prudência; e tenho o conhecimento do conselho.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
O temor ao SENHOR é odiar o mal: a soberba e a arrogância, o mal caminho e a boca perversa, eu [os] odeio.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
A mim pertence o conselho e a verdadeira sabedoria; eu [tenho] prudência e poder.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Por meio de mim os reis governam, e os príncipes decretam justiça.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Por meio de mim os governantes dominam; e autoridades, todos os juízes justos.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Eu amo os que me amam; e os que me buscam intensamente me acharão.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Bens e honra estão comigo; [assim como] a riqueza duradoura e a justiça.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Meu fruto é melhor que o ouro, melhor que o ouro refinado; e meus produtos melhores que a prata escolhida.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Eu faço andar pelo caminho da justiça, no meio das veredas do juízo;
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Para eu dar herança aos que me amam, e encher seus tesouros.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
O SENHOR me adquiriu no princípio de seu caminho; desde antes de suas obras antigas.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Desde a eternidade eu fui ungida; desde o princípio; desde antes do surgimento da terra.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Quando ainda não havia abismos, eu fui gerada; quando ainda não havia fontes providas de muitas águas.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Antes que os montes fossem firmados; antes dos morros, eu fui gerada.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Quando ele ainda não tinha feito a terra, nem os campos; nem o princípio da poeira do mundo.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Quando preparava os céus, ali eu estava; quando ele desenhava ao redor da face do abismo.
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Quando firmava as nuvens de cima, quando fortificava as fontes do abismo.
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
Quando colocava ao mar o seu limite, para que as águas não ultrapassassem seu mandado; quando estabelecia os fundamentos da terra.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Então eu estava com ele como um pupilo; e eu era seu agrado a cada dia, alegrando perante ele em todo tempo.
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Alegrando na habitação de sua terra; e [concedendo] meus agrados aos filhos dos homens.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Portanto agora, filhos, ouvi-me; porque bem-aventurados serão [os que] guardarem meus caminhos.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Ouvi a correção, e sede sábios; e não a rejeiteis.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Bem-aventurado [é] o homem que me ouve; que vigia em minhas portas diariamente, que guarda as ombreiras de minhas entradas.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Porque aquele que me encontrar, encontrará a vida; e obterá o favor do SENHOR.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Mas aquele que pecar contra mim fará violência à sua [própria] alma; todos os que me odeiam amam a morte.
