Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Ogummaan hin iyyuu? Hubannaanis sagalee isaa ol hin fudhatuu?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Isheen qarqara karaa, lafa ol kaʼaa irra, iddoo daandiin itti wal gaʼu dhaabatti;
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
karra magaalaatti nama galchu bira, balbala dura dhaabattee akkana jettee iyyiti:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“Yaa namoota, ani iyyeen isin waama; ani ilmaan namaa hundatti sagalee koo ol nan fudhadha.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Isin warri homaa hin beekne, qalbii horadhaa; isin warri gowwaan hubannaa argadhaa.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Ani waan faayidaa qabu nan dubbadhaatii, dhagaʼaa; waan qajeelaa dubbachuufis afaan koo nan banadha.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Afaan koo dhugaa dubbata; arrabni koo hammina jibbaatii.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Dubbiin afaan koo hundinuu qajeelaa dha; dubbii koo keessaa tokko iyyuu jalʼaa yookaan micciiramaa miti.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Nama waa hubatuuf dubbiin koo hundinuu qajeelaa dha; warra beekumsa qabuufis hirʼina hin qabu.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Qooda meetii gorsa koo, warqee qulqulluu caalaas beekumsa filadhu;
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
ogummaan lula diimaa caalaa gatii guddaa qabdii; wanni ati hawwitu tokko iyyuu isheedhaan wal hin madaalu.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
“Ani ogummaan, qalbii wajjin nan jiraadha; ani beekumsaa fi hubannaa qaba.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Waaqayyoon sodaachuun jibbuu dha; hammina ani of tuulummaa fi of guddisuu, amala hamaa fi haasaa jalʼaa nan jibba.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Gorsaa fi murtiin dhugaa kan koo ti; ani hubannaa fi humna qaba.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Mootonni anaan moʼu; bulchitoonnis anaan seera qajeelaa baasu.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Ilmaan moototaa anaan bulchu; namoonni bebeekamoon hundis anaan biyya bulchu.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Ani warra na jaallatan nan jaalladha; warri na barbaadanis na argatu.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Soorumnii fi ulfinni, qabeenyii fi badhaadhummaan dhuma hin qabne harkuma koo jiru.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Iji koo warqee qulqulluu caala; buʼaan narraa argamus meetii filatamaa caala.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Ani karaa qajeelummaa irra, daandii qajeelaa irras nan deema;
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
warra na jaallatutti qabeenya nan dhangalaasa; mankuusa qabeenya isaanii illee nan guuta.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
“Waaqayyo waan bara durii hojjeteen dura, hojii isaa kan jalqabaatiin dura na aanfate;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
ani utuu addunyaan hin uumamin dura, jalqabumatti, bara hamma hin qabneen dura nan muudame.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Ani utuu tuujubni hin jiraatin, utuu burqaawwan bishaaniin hin guutamin dhaladhe;
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
utuu tulluuwwan iddoo isaanii hin dhaabamin dura, ani gaarraniin dura nan dhaladhe;
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
utuu inni lafa yookaan dirree ishee yookaan biyyoo addunyaa tokko iyyuu hin uumin dura nan dhaladhe.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Yeroo inni samiiwwan hundeessetti, yeroo inni dhidhima irra muummee kaaʼetti ani achin ture;
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
yeroo inni gubbaatti duumessa jabeessee dhaabee madda tuujubaa illee hundeessetti ani achin ture;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
yeroo inni akka bishaanonni ajaja isaa hin cabsineef jedhee, galaanaaf daangaa dhaabetti, yeroo inni lafa hundeessetti ani achin ture.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Yeroo sanatti ani ogeessa hojii harkaa taʼee isa biran ture. Ani yeroo hunda fuula isaa dura burraaqaa, guyyuma guyyaadhaan gammachuudhaan guutamaan ture;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
ani guutummaa addunyaa isaa keessatti ililchaa, ilmaan namaatti illee gammadaan ture.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Eegaa yaa ilmaan ko, mee na dhagaʼaa; warri karaa koo eegan eebbifamoo dha.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Gorsa koo dhaggeeffadhaatii ogeeyyii taʼaa; isa hin tuffatinaa.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Namni na dhagaʼu, kan guyyaa hunda balbala koo eegu, kan karra koo dura turu eebbifamaa dha.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Namni na argatu kam iyyuu jireenya argata; Waaqayyo biratti illee fudhatama argata.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Namni na hin arganne garuu ofuma miidha; namni na jibbu hundinuu duʼa jaallata.”
