Ordspråksboken 8

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

Tsy mikoike hao ty hihitse, tsy mañonjom-piarañanañañe hao ty hilala?

2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

An-kaboañe ey, añ’olon-dalañe eo, am-pitsileañe eo ty ijohaña’e;

3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

añ’ilan-dalam-bein-tsariran-drova eo ami’ty fiziliha’ o lalam-beio ty ikoha’e ty hoe:

4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

Ry ondatio, ikanjiako, ty feoko mb’amo ana’ ondatio.

5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

Ry trentrañeo, mioha hakarafitoañe; naho, ry seretseo, mandrendreha an-troke.

6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Mitsanoña hitaroñako raha aman-kasiñe; vaho hañakatse volam-bantañe kanao misokake o soñikoo;

7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Hivolan-katò ty vavako; fa tiva amo soñikoo o haratiañeo.

8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Songa mahity o entam-bavakoo, tsy ama’e ty mikeloke ndra mengoke.

9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Ie vantañe amy mahihitsey vaho mahity ami’ty maha-onin-kilala.

10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Rambeso o fañòhakoo, fa tsy volafoty; naho ty hilala fa tsy volamena nitsoheñe;

11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

Fa lombolombo’ o hangeo ty hihitse, vaho tsy eo ty salalaeñe mañirinkiriñ’aze.

12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Izaho, hihitse, ro miharo-toboke ami’ty filieram-batañe, vaho manjo hilala naho fitalifirañe.

13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

Malain-karatiañe ty fañeveñañe am’ Iehovà. hejeko ty firengeañe, ty fibohabohañe, ty satan-karatiañe, naho ty vava mitera.

14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Amako ty fanoroañe, naho ty hihitse do’e, Izaho o hilalao; ahy o haozarañeo.

15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Izaho ty ifehea’ o mpanjakao, naho anoa’ o mpifeheo lily vantañe.

16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Izaho ty ifeleha’ o mpifelekeo naho o roandriañeo, ze hene mpizaka-to.

17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Kokoako ze mikoko ahiko, naho handrèndrek’ ahy ze mitsoek’ ahy.

18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Rekets’ amako ty vara naho ty asiñe; hanàñañe tsy modo naho havañonañe.

19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Soa te amo volamenao ty havokarako eka ndra volamena ki’e, vaho ambone’ ty volafoty jinoboñe o firegoregoakoo.

20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Manjotik’ an-dalam-bantan-draho, añivo o oloñolon-kavantañañeo,

21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

hampandovàko vara o mpikoko ahio, naho hatseheko o kipondi’ iareoo.

22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

Tsinene’ Iehovà raho ho fifotoran-dala’e, ty valoham-pitoloña’e haehae zay.

23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Tsietoimoneke izay ty nañorizañ’ ahiko, tam-baloha’ey, taolo te nioreñe ty tane toy.

24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Ie mboe tsy teo o lalekeo ty niterahañ’ ahy, ie mboe tsy nidoadoañan-drano o loharanoo.

25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Ie mboe tsy nipetake o vohitseo, taolo o tambohoo, te naterake;

26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Ie mboe tsy niforoñe’e ty tane toy naho o hivokeo, ndra ty deboke valoha’ ty tane toy.

27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Ie nampijadoñe o likerañeo, teo iraho, Ie nanokitse ty bontoly ami’ty tarehe’ i lalekey eñe,

28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

Ie natobe’e an-toe’e ey o likerañ’ amboneo, naho nampitosire’e o loha-rano’ i làlekeio.

29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

Ie nifahera’e i riakey, tsy handilara’ o ranoo i nandilia’ey; ie tinendre’e o faha-ty tane toio,

30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Le nirekets’ ama’e iraho fa natokisañe, naho nampifaleako lomoñandro, nainai’e nirebek’ aolo’e.

31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

Nihisa an-tanem-pimoneña’e vaho nahaehak’ ahy o ana’ ondatio.

32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Ie amy zao, ry anake, mitsendreña ahy: Haha ze mañorike o lalakoo.

33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Mitsanoña fañòhañe naho mahihira, vaho ko mifoneñe.

34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Haha t’indaty mitsendreñe ahy, ty misary nainai’e an-dalam-beiko eo mandiñe an-dahin-dalako eo.

35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

Ze tendrek’ ahiko tendre-kaveloñe, vaho tolora’ Iehovà fañisohañe;

36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Fe ze losotse ahy mijoy vatañe; fonga mikoko havilasy ze malaiñe ahy.