< Ordspråksboken 8 >

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
numquid non sapientia clamitat et prudentia dat vocem suam
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
in summis excelsisque verticibus super viam in mediis semitis stans
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
iuxta portas civitatis in ipsis foribus loquitur dicens
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
o viri ad vos clamito et vox mea ad filios hominum
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
intellegite parvuli astutiam et insipientes animadvertite
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
audite quoniam de rebus magnis locutura sum et aperientur labia mea ut recta praedicent
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
veritatem meditabitur guttur meum et labia mea detestabuntur impium
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
iusti sunt omnes sermones mei non est in eis pravum quid neque perversum
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
recti sunt intellegentibus et aequi invenientibus scientiam
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
accipite disciplinam meam et non pecuniam doctrinam magis quam aurum eligite
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
melior est enim sapientia cunctis pretiosissimis et omne desiderabile ei non potest conparari
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
ego sapientia habito in consilio et eruditis intersum cogitationibus
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
timor Domini odit malum arrogantiam et superbiam et viam pravam et os bilingue detestor
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
meum est consilium et aequitas mea prudentia mea est fortitudo
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
per me reges regnant et legum conditores iusta decernunt
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
per me principes imperant et potentes decernunt iustitiam
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
ego diligentes me diligo et qui mane vigilant ad me invenient me
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
mecum sunt divitiae et gloria opes superbae et iustitia
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
melior est fructus meus auro et pretioso lapide et genimina mea argento electo
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
in viis iustitiae ambulo in medio semitarum iudicii
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
ut ditem diligentes me et thesauros eorum repleam
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Dominus possedit me initium viarum suarum antequam quicquam faceret a principio
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
ab aeterno ordita sum et ex antiquis antequam terra fieret
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
necdum erant abyssi et ego iam concepta eram necdum fontes aquarum eruperant
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
necdum montes gravi mole constiterant ante colles ego parturiebar
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
adhuc terram non fecerat et flumina et cardines orbis terrae
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
quando praeparabat caelos aderam quando certa lege et gyro vallabat abyssos
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
quando aethera firmabat sursum et librabat fontes aquarum
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
quando circumdabat mari terminum suum et legem ponebat aquis ne transirent fines suos quando adpendebat fundamenta terrae
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
cum eo eram cuncta conponens et delectabar per singulos dies ludens coram eo omni tempore
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
ludens in orbe terrarum et deliciae meae esse cum filiis hominum
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
nunc ergo filii audite me beati qui custodiunt vias meas
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
audite disciplinam et estote sapientes et nolite abicere eam
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
beatus homo qui audit me qui vigilat ad fores meas cotidie et observat ad postes ostii mei
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
qui me invenerit inveniet vitam et hauriet salutem a Domino
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
qui autem in me peccaverit laedet animam suam omnes qui me oderunt diligunt mortem

< Ordspråksboken 8 >