Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Numquid non sapientia clamitat, et prudentia dat vocem suam?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
In summis, excelsisque verticibus supra viam, in mediis semitis stans,
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
iuxta portas civitatis in ipsis foribus loquitur, dicens:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
O viri, ad vos clamito, et vox mea ad filios hominum.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Intelligite parvuli astutiam, et insipientes animadvertite.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Audite, quoniam de rebus magnis locutura sum: et aperientur labia mea, ut recta prædicent.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Veritatem meditabitur guttur meum, et labia mea detestabuntur impium.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Iusti sunt omnes sermones mei, non est in eis pravum quid, neque perversum.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Recti sunt intelligentibus, et æqui invenientibus scientiam.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Accipite disciplinam meam, et non pecuniam: doctrinam magis, quam aurum eligite.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Melior est enim sapientia cunctis pretiosissimis: et omne desiderabile ei non potest comparari.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Ego sapientia habito in consilio, et eruditis intersum cogitationibus.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Timor Domini odit malum: arrogantiam, et superbiam, et viam pravam, et os bilingue detestor.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Meum est consilium, et æquitas, mea est prudentia, mea est fortitudo.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Per me reges regnant, et legum conditores iusta decernunt:
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Per me principes imperant, et potentes decernunt iustitiam.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Ego diligentes me diligo: et qui mane vigilant ad me, invenient me.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Mecum sunt divitiæ, et gloria, opes superbæ, et iustitia.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Melior est enim fructus meus auro, et lapide pretioso, et genimina me argento electo.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
In viis iustitiæ ambulo, in medio semitarum iudicii,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
ut ditem diligentes me, et thesauros eorum repleam.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Dominus possedit me in initio viarum suarum, antequam quidquam faceret a principio.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Ab æterno ordinata sum, et ex antiquis antequam terra fieret.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Nondum erant abyssi, et ego iam concepta eram: necdum fontes aquarum eruperant:
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
necdum montes gravi mole constiterant: ante colles ego parturiebar:
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
adhuc terram non fecerat, et flumina, et cardines orbis terræ.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Quando præparabat cælos, aderam: quando certa lege, et gyro vallabat abyssos:
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
quando æthera firmabat sursum, et librabat fontes aquarum:
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
quando circumdabat mari terminum suum, et legem ponebat aquis, ne transirent fines suos: quando appendebat fundamenta terræ:
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Cum eo eram cuncta componens: et delectabar per singulos dies, ludens coram eo omni tempore;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
ludens in orbe terrarum: et deliciæ meæ esse, cum filiis hominum.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Nunc ergo filii audite me: Beati, qui custodiunt vias meas.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Audite disciplinam, et estote sapientes, et nolite abiicere eam.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Beatus homo qui audit me, et qui vigilat ad fores meas quotidie, et observat ad postes ostii mei.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Qui me invenerit, inveniet vitam, et hauriet salutem a Domino:
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
qui autem in me peccaverit, lædet animam suam. Omnes, qui me oderunt, diligunt mortem.
