Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Lohng! Lalmwetmet el wowoyak. Etauk el oru pusracl in lohngyuk.
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
El tu fin tohktok uh sisken inkanek, Ac yen inkanek uh osun we.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Ke nien utyak nu in siti uh Sisken mutunoa el pang ac fahk:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“Nga kwafe suwos nukewa; Nga pang nu sin mwet nukewa faclu.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Kowos su srakna elahn tulik, oru kowos in elahn mwet matu. Ya kowos lalfon? Lutlut in oasr etauk lowos.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Lohng kas wolana luk. Ma nukewa nga fahk uh suwohs.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Kas nukewa luk pwayena; Kas kikiap uh mwe srungayuk sik.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Ma nukewa nga fahk uh pwaye, Wangin kutena ma sesuwos ku mwe kiapu mwet.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Nu sin mwet liyaten uh, ma inge nukewa kalem, Ac nu selos su oasr etauk la, fisrasr elos in kalem kac.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Sulela kas in luti luk liki na silver; Sulela etauk liki na in eis gold nasnas.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
“Nga pa Lalmwetmet. Nga wo liki mwe naweyuk uh; Wangin ma kom lungse ac ku in lumweyuk nu sik.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Nga Lalmwetmet ac liyaten; Oasr etauk ac nunak suwohs in nga.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Elos nukewa su akfulatye LEUM GOD elos kwase ma koluk. Nga srunga inse fulat ac filang, Oayapa inkanek koluk ac kas kikiap.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Nga orek pwapa, ac nga akfahsrye. Oasr ku ac etauk yuruk.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Nga kasru tokosra uh in leumi mwet uh, Ac nga kasru mwet kol in oru ma sap suwohs.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Mwet kol nukewa faclu leumi mwet uh ke kasru luk — Fisrak ac mwet leum fin faclu oana sie.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Nga lungse elos nukewa su lungse nga; Kutena mwet su sukyu, ku in koneyuyak.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Oasr mwe kasrup ac sunak, Wo ouiya ac kapkapak yuruk in kitala.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Ma kom ac eis sik uh saok liki gold ma wo emeet, Ac wo liki pac silver ma arulana nasnas.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Nga fufahsryesr ke inkanek suwoswos; Nga fahsr tukun inkanek lun nununku suwohs.
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Nga sang mwe kasrup nu selos su lungse nga, Ac nwakla lohm selos ke ma saok.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
“LEUM GOD El oreyula meet liki ma nukewa, Orekma se emeet lal in pacl loeloes somla.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Orekla nga ke mutaweyen ma nukewa, Meet liki na orekla faclu.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Nga isusla meet liki oasr meoa, Pacl ma soenna oasr unon in kof.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Nga isusla meet liki oasr fineol uh, Meet liki tohktok uh oakiyuki,
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Meet liki na ke God El orala faclu, ku inima we — Soenna oasr kutkut srisrik lun infohk uh.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Nga oasr we ke El oakiya ma oan inkusrao, Ac ke El asroelik pekusra uh fin meoa,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Ke pacl se el filiya pukunyeng yen engyengu, Ke El ikasla unon in kof in meoa,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
Ac ke El sapkin tuh kof in meoa uh in tia alukela srikasrak ma El oakiya. Nga muta we ke El oakiya pwelung loangeyen faclu.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Nga muta siskal oana sie mwet lemlem nu ke musa. Len nukewa nga mwe engan nu sel, Ac nga engan ye mutal pacl nukewa —
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Nga engan ke faclu, Ac ke mwet su muta fin faclu.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Ke ma inge, tulik nutik, lohngyu inge. Oru oana ke nga fahk, ac kowos ac fah insewowo.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Lohng ma lutiyuk kowos kac, Aklalmwetmetye kowos, ac tia pilesru.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Insewowo mwet se su muta ke mutunoa sik len nukewa, Ac soano in lohngyu ke nien utyak nu inkul sik.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Mwet se su koneyuyak el konauk moul, Ac LEUM GOD El ac fah insewowo sel.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Mwet se su tia koneyuyak el sifacna kunausulla; Kutena mwet su srungayu, lungse misa.”
