Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
智慧は呼はらざるか 聰明は聲を出さざるか
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
彼は路のほとりの高處また街衢のなかに立ち
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
邑のもろもろの門 邑の口および門々の入口にて呼はりいふ
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
人々よわれ汝をよび 我が聲をもて人の子等をよぶ
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
拙き者よなんぢら聰明に明かなれ 愚なる者よ汝ら明かなる心を得よ
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
汝きけ われ善事をかたらん わが口唇をひらきて正事をいださん
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
我が口は眞實を述べ わが口唇はあしき事を憎むなり
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
わが口の言はみな義し そのうちに虚偽と奸邪とあることなし
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
是みな智者の明かにするところ 知識をうる者の正とするところなり
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
なんぢら銀をうくるよりは我が敎をうけよ 精金よりもむしろ知識をえよ
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
それ智慧は眞珠に愈れり 凡の寳も之に比ぶるに足らず
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
われ智慧は聰明をすみかとし 知識と謹愼にいたる
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
ヱホバを畏るるとは惡を憎むことなり 我は傲慢と驕奢 惡道と虚偽の口とを憎む
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
謀略と聰明は我にあり 我は了知なり 我は能力あり
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
我に由て王者は政をなし 君たる者は義しき律をたて
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
我によりて主たる者および牧伯たちなど凡て地の審判人は世ををさむ
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
われを愛する者は我これを愛す 我を切に求むるものは我に遇ん
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
富と榮とは我にあり 貴き寳と公義とも亦然り
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
わが果は金よりも精金よりも愈り わが利は精銀よりもよし
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
我は義しき道にあゆみ 公平なる路徑のなかを行む
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
これ我を愛する者に貨財をえさせ 又その庫を充しめん爲なり
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
ヱホバいにしへ其御わざをなしそめたまへる前に その道の始として我をつくりたまひき
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
永遠より元始より地の有ざりし前より我は立られ
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
いまだ海洋あらず いまだ大なるみづの泉あらざりしとき我すでに生れ
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
山いまださだめられず 陵いまだ有ざりし前に我すでに生れたり
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
即ち神いまだ地をも野をも地の塵の根元をも造り給はざりし時なり
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
かれ天をつくり海の面に穹蒼を張たまひしとき我かしこに在りき
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
彼うへに雲氣をかたく定め 淵の泉をつよくならしめ
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
海にその限界をたて 水をしてその岸を踰えざらしめ また地の基を定めたまへるとき
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
我はその傍にありて創造者となり 日々に欣び恒にその前に樂み
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
その地にて樂み又世の人を喜べり
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
されば小子等よ いま我にきけ わが道をまもる者は福ひなり
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
敎をききて智慧をえよ 之を棄ることなかれ
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
凡そ我にきき 日々わが門の傍にまち わが戸口の柱のわきにたつ人は福ひなり
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
そは我を得る者は生命をえ ヱホバより恩寵を獲ればなり
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
我を失ふものは自己の生命を害ふ すべて我を惡むものは死を愛するなり
