Ordspråksboken 8

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

La sapienza non grida ella? e l’intelligenza non fa ella udire la sua voce?

2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

Ella sta in piè al sommo dei luoghi elevati, sulla strada, ai crocicchi;

3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

grida presso le porte, all’ingresso della città, nei viali che menano alle porte:

4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

“Chiamo voi, o uomini principali, e la mia voce si rivolge ai figli del popolo.

5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

Imparate, o semplici, l’accorgimento, e voi, stolti, diventate intelligenti di cuore!

6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Ascoltate, perché dirò cose eccellenti, e le mie labbra s’apriranno a insegnar cose rette.

7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Poiché la mia bocca esprime il vero, e le mie labbra abominano l’empietà.

8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

Tutte le parole della mia bocca son conformi a giustizia, non v’è nulla di torto o di perverso in esse.

9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

Son tutte piane per l’uomo intelligente, e rette per quelli che han trovato la scienza.

10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Ricevete la mia istruzione anziché l’argento, e la scienza anziché l’oro scelto;

11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

poiché la sapienza val più delle perle, e tutti gli oggetti preziosi non la equivalgono.

12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Io, la sapienza, sto con l’accorgimento, e trovo la scienza della riflessione.

13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

Il timore dell’Eterno è odiare il male; io odio la superbia, l’arroganza, la via del male e la bocca perversa.

14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

A me appartiene il consiglio e il buon successo; io sono l’intelligenza, a me appartiene la forza.

15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Per mio mezzo regnano i re, e i principi decretano ciò ch’è giusto.

16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Per mio mezzo governano i capi, i nobili, tutti i giudici della terra.

17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Io amo quelli che m’amano, e quelli che mi cercano mi trovano.

18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Con me sono ricchezze e gloria, i beni permanenti e la giustizia.

19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Il mio frutto e migliore dell’oro fino, e il mio prodotto val più che argento eletto.

20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Io cammino per la via della giustizia, per i sentieri dell’equità,

21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

per far eredi di beni reali quelli che m’amano, e per riempire i loro tesori.

22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

L’Eterno mi formò al principio de’ suoi atti, prima di fare alcuna delle opere sue, ab antico.

23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Fui stabilita ab eterno, dal principio, prima che la terra fosse.

24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Fui generata quando non c’erano ancora abissi, quando ancora non c’erano sorgenti rigurgitanti d’acqua.

25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Fui generata prima che i monti fossero fondati, prima ch’esistessero le colline,

26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

quand’egli ancora non avea fatto né la terra né i campi né le prime zolle della terra coltivabile.

27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Quand’egli disponeva i cieli io ero là; quando tracciava un circolo sulla superficie dell’abisso,

28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

quando condensava le nuvole in alto, quando rafforzava le fonti dell’abisso,

29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

quando assegnava al mare il suo limite perché le acque non oltrepassassero il suo cenno, quando poneva i fondamenti della terra,

30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

io ero presso di lui come un artefice, ero del continuo esuberante di gioia, mi rallegravo in ogni tempo nel suo cospetto;

31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

mi rallegravo nella parte abitabile della sua terra, e trovavo la mia gioia tra i figliuoli degli uomini.

32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Ed ora, figliuoli, ascoltatemi; beati quelli che osservano le mie vie!

33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Ascoltate l’istruzione, siate savi, e non la rigettate!

34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Beato l’uomo che m’ascolta, che veglia ogni giorno alle mie porte, che vigila alla soglia della mia casa!

35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

Poiché chi mi trova trova la vita, e ottiene favore dall’Eterno.

36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Ma chi pecca contro di me, fa torto all’anima sua; tutti quelli che m’odiano, amano la morte”.