< Ordspråksboken 8 >

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Èske sajès pa rele? Èske bon konprann pa leve vwa li?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Anlè wotè akote chemen yo, akote kafou wout yo; la li pran pozisyon li.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Akote pòtay yo, nan ouvèti vil la, nan antre pòtay yo, li kriye fò:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Vè nou menm, O mesye yo, mwen rele! Konsa, vwa m se pou fis a lòm yo.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
O moun ensanse yo, vin aprann pridans! Moun fou yo, vin konprann sajès!
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Koute mwen, paske mwen va pale gwo bagay. Lè lèv mwen louvri, y ap devwale bagay ki kòrèk.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Paske bouch mwen va eksprime verite; epi mechanste vin abominab a lèv mwen.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Tout pawòl a bouch mwen yo dwat; nanpwen anyen kwochi oswa pèvès ladann yo.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Yo byen dwat pou sila ki konprann nan, e kòrèk pou sila ki jwenn konesans lan.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Pran konsèy mwen olye ajan, e konesans olye pi chwa nan lò pi.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Paske, sajès pi bon ke bijou; epi tout pi bèl bagay yo p ap kab konpare avè l.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Mwen se sajès. Mwen rete avèk bon konprann. Konsa, mwen fè jwenn konesans ak bon sans.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Lakrent SENYÈ a se pou rayi mal, ansanm ak ògèy, awogans, ak yon bouch pevès.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Konsèy ak bon sajès se pou mwen. Entèlijans se non mwen. Pouvwa se pa m.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Akoz mwen, wa yo vin renye; e gouvènè yo fè dekrè lajistis.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Akoz mwen, prens ak nòb yo pran pouvwa; tout moun ki fè jijman ki bon yo.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Mwen renmen sila ki renmen m yo. Sila ki chache mwen ak dilijans yo va jwenn mwen.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Richès ak lonè avèk m; richès k ap dire ak ladwati.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Fwi mwen pi bon ke lò, menm lò pi. Rannman mwen pi bon ke pi bèl ajan an.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Mwen mache nan ladwati, nan mitan wout lajistis yo,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Pou m bay a sila ki renmen m, richès; pou m kab ranpli kès yo.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
SENYÈ a te posede m nan kòmansman travay pa Li; menm avan zèv ansyen Li yo.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Depi nan etènite, mwen te etabli, depi nan kòmansman, depi nan tan pi ansyen mond lan.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Lè potko gen pwofondè, mwen te fèt, lè pa t gen sous ki t ap bonbade dlo yo.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Avan mòn yo te poze, avan kolin yo, mwen te fèt;
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
pandan li potko fè tè a ak chan yo, ni premye grenn pousyè mond lan.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Lè Li te etabli syèl yo, mwen te la, lè Li te trase yon sèk won fas a pwofondè a,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
lè Li te fè syèl yo anwo vin fèm, lè sous nan fon yo te vin etabli,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
lè Li te mete lizyè sou lanmè a pou dlo pa t vyole lòd Li, lè Li te make tras fondasyon tè a;
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Nan tan sa a, mwen te akote Li, yon mèt ouvriye; epi, mwen te fè L plezi tout lajounen e te rejwi devan L tout tan,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Mwen t ap Rejwi nan mond Li a, e fè kè kontan nan fis a lòm yo.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Alò, pou sa, fis yo, koute mwen; paske beni se sila ki kenbe chemen mwen yo.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Koute lenstriksyon pou ou vin saj e pa neglije l.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Beni se moun ki koute mwen an, k ap veye chak jou nan pòtay mwen yo, k ap veye kote poto pòt kay mwen an.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Paske sila ki twouve mwen an, jwenn lavi e resevwa lonè devan SENYÈ a.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Men sila ki peche kont mwen an, fè pwòp tèt li mal; tout sila ki rayi mwen yo, renmen lanmò.”

< Ordspråksboken 8 >