Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
La sagesse ne crie-t-elle pas, l’intelligence n’élève-t-elle pas sa voix?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
C’est au sommet des hauteurs, sur la route, à la jonction des chemins, qu’elle se place;
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
près des portes, aux abords de la ville, à l’entrée des portes, elle fait entendre sa voix:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
« Hommes, c’est à vous que je crie, et ma voix s’adresse aux enfants des hommes.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Simples, apprenez la prudence; insensés, apprenez l’intelligence.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Écoutez, car j’ai à dire des choses magnifiques, et mes lèvres s’ouvrent pour enseigner ce qui est droit.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
« Car ma bouche proclame la vérité, et mes lèvres ont l’iniquité en horreur.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Toutes les paroles de ma bouche sont justes; il n’y a en elles rien de faux ni de tortueux.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Toutes sont justes pour celui qui est intelligent, et droites pour ceux qui ont trouvé la science.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Recevez mon instruction plutôt que l’argent, et la science plutôt que l’or pur.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Car la sagesse vaut mieux que les perles, et les objets les plus précieux ne l’égalent pas.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
« Moi, la sagesse, j’habite avec la prudence, et je possède la science de la réflexion.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
La crainte de Yahweh, c’est la haine du mal; l’arrogance et l’orgueil, la voie du mal et la bouche perverse, voilà ce que je hais.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Le conseil et le succès m’appartiennent; je suis l’intelligence, la force est à moi.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Par moi les rois règnent, et les princes ordonnent ce qui est juste.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Par moi gouvernent les chefs, et les grands, — tous les juges de la terre.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
J’aime ceux qui m’aiment, et ceux qui me cherchent avec empressement me trouvent.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Avec moi sont les richesses et la gloire, les biens durables et la justice.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Mon fruit vaut mieux que l’or, que l’or pur, et ce qui vient de moi mieux que l’argent éprouvé.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Je marche dans le chemin de la justice, au milieu des sentiers du jugement,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
pour donner des biens à ceux qui m’aiment, et combler leurs trésors.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
« Yahweh m’a possédée au commencement de ses voies, avant ses œuvres les plus anciennes.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
J’ai été fondée dès l’éternité, dès le commencement, avant les origines de la terre.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Il n’y avait point d’abîmes quand je fus enfantée, point de sources chargées d’eaux.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Avant que les montagnes fussent affermies, avant les collines, j’étais enfantée,
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
lorsqu’il n’avait encore fait ni la terre, ni les plaines, ni les premiers éléments de la poussière du globe.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Lorsqu’il disposa les cieux, j’étais là, lorsqu’il traça un cercle à la surface de l’abîme,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
lorsqu’il affermit les nuages en haut, et qu’il dompta les sources de l’abîme,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
lorsqu’il fixa sa limite à la mer, pour que les eaux n’en franchissent pas les bords, lorsqu’il posa les fondements de la terre.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
J’étais à l’œuvre auprès de lui, me réjouissant chaque jour, et jouant sans cesse en sa présence,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
jouant sur le globe de sa terre, et trouvant mes délices parmi les enfants des hommes.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
« Et maintenant, mes fils, écoutez-moi; heureux ceux qui gardent mes voies!
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Écoutez l’instruction pour devenir sages; ne la rejetez pas.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Heureux l’homme qui m’écoute, qui veille chaque jour à mes portes, et qui en garde les montants!
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Car celui qui me trouve a trouvé la vie, et il obtient la faveur de Yahweh.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Mais celui qui m’offense blesse son âme; tous ceux qui me haïssent aiment la mort. »
