Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Whether wisdom crieth not ofte; and prudence yyueth his vois?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
In souereyneste and hiy coppis, aboue the weie, in the myddis of pathis,
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
and it stondith bisidis the yate of the citee, in thilke closyngis, and spekith, and seith, A!
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
ye men, Y crie ofte to you; and my vois is to the sones of men.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Litle children, vndirstonde ye wisdom; and ye vnwise men, `perseyue wisdom.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Here ye, for Y schal speke of grete thingis; and my lippis schulen be openyd, to preche riytful thingis.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
My throte schal bithenke treuthe; and my lippis schulen curse a wickid man.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
My wordis ben iust; no schrewid thing, nether weiward is in tho.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
`My wordis ben riytful to hem that vndurstonden; and ben euene to hem that fynden kunnyng.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Take ye my chastisyng, and not money; chese ye teching more than tresour.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
For wisdom is betere than alle richessis moost preciouse; and al desirable thing mai not be comparisound therto.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Y, wisdom, dwelle in counsel; and Y am among lernyd thouytis.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
The drede of the Lord hatith yuel; Y curse boost, and pride, and a schrewid weie, and a double tungid mouth.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Counseil is myn, and equyte `is myn; prudence is myn, and strengthe `is myn.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Kyngis regnen bi me; and the makeris of lawis demen iust thingis bi me.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Princis comaunden bi me; and myyti men demen riytfulnesse bi me.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
I loue hem that louen me; and thei that waken eerli to me, schulen fynde me.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
With me ben rychessis, and glorie; souereyn richessis, and riytfulnesse.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
My fruyt is betere than gold, and precyouse stoon; and my seedis ben betere than chosun siluer.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Y go in the weies of riytfulnesse, in the myddis of pathis of doom;
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
that Y make riche hem that louen me, and that Y fille her tresouris.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
The Lord weldide me in the bigynnyng of hise weies; bifore that he made ony thing, at the bigynnyng.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Fro with out bigynnyng Y was ordeined; and fro elde tymes, bifor that the erthe was maad.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Depthis of watris weren not yit; and Y was conseyued thanne. The wellis of watris hadden not brokun out yit,
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
and hillis stoden not togidere yit bi sad heuynesse; bifor litil hillis Y was born.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Yit he hadde not maad erthe; and floodis, and the herris of the world.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Whanne he made redi heuenes, Y was present; whanne he cumpasside the depthis of watris bi certeyn lawe and cumpas.
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Whanne he made stidfast the eir aboue; and weiede the wellis of watris.
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
Whanne he cumpasside to the see his marke; and settide lawe to watris, that tho schulden not passe her coostis. Whanne he peiside the foundementis of erthe;
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Y was making alle thingis with him. And Y delitide bi alle daies, and pleiede bifore hym in al tyme,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
and Y pleiede in the world; and my delices ben to be with the sones of men.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Now therfor, sones, here ye me; blessid ben thei that kepen my weies.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Here ye teching, and be ye wise men; and nile ye caste it awei.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Blessid is the man that herith me, and that wakith at my yatis al dai; and kepith at the postis of my dore.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
He that fyndith me, schal fynde lijf; and schal drawe helthe of the Lord.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
But he that synneth ayens me, schal hurte his soule; alle that haten me, louen deeth.
