Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Doth not wisdom cry? and understanding put forth her voice?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
She standeth on the top of high places, by the way in the places of the paths.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
She crieth at the gates, at the entry of the city, at the entrance of the doors.
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
To you, O men, I call; and my voice [is] to the sons of man.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
O ye simple, understand wisdom: and ye fools, be ye of an understanding heart.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Hear; for I will speak of excellent things; and the opening of my lips [shall be] right things.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
For my mouth shall speak truth; and wickedness [is] an abomination to my lips.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
All the words of my mouth [are] in righteousness; [there is] nothing froward or perverse in them.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
They [are] all plain to him that understandeth, and right to them that find knowledge.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Receive my instruction, and not silver; and knowledge rather than choice gold.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
For wisdom [is] better than rubies; and all the things that may be desired are not to be compared to it.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
I wisdom dwell with prudence, and find out knowledge of ingenious inventions.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
The fear of the LORD [is] to hate evil: pride, and arrogance, and the evil way, and the froward mouth, do I hate.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Counsel [is] mine, and sound wisdom: I [am] understanding; I have strength.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
By me kings reign, and princes decree justice.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
By me princes rule, and nobles, [even] all the judges of the earth.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
I love them that love me; and those that seek me early shall find me.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Riches and honor [are] with me; durable riches and righteousness.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
My fruit [is] better than gold, yes, than fine gold; and my revenue than choice silver.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
I lead in the way of righteousness, in the midst of the paths of judgment.
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
That I may cause those that love me to inherit substance; and I will fill their treasures.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
The LORD possessed me in the beginning of his way, before his works of old.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
I was set up from everlasting, from the beginning, or ever the earth was.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
When [there were] no depths, I was brought forth; when [there were] no fountains abounding with water.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Before the mountains were settled, before the hills was I brought forth.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
While as yet he had not made the earth, nor the fields, nor the highest part of the dust of the world.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
When he prepared the heavens, I [was] there: when he set a compass upon the face of the depth:
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
When he established the clouds above: when he strengthened the fountains of the deep:
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
When he gave to the sea his decree, that the waters should not pass his commandment: when he appointed the foundations of the earth:
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Then I was by him, [as] one brought up [with him]: and I was daily [his] delight, rejoicing always before him;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Rejoicing in the habitable part of his earth; and my delights [were] with the sons of men.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Now therefore hearken to me, O ye children: for blessed [are they that] keep my ways.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Hear instruction, and be wise, and refuse it not.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Blessed [is] the man that heareth me, watching daily at my gates, waiting at the posts of my doors.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
For whoever findeth me findeth life, and shall obtain favor from the LORD.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
But he that sinneth against me wrongeth his own soul: all they that hate me love death.
