Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Doth not wisdom cry aloud, And understanding put forth her voice?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Upon the top of the high places, By the wayside, In the cross-ways, She taketh her station.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
By the side of the gates, In the entrance of the city, In the approaches to the doors, she crieth aloud.
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“To you, O men! do I call, And my voice is to the sons of men!
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
O ye simple ones! learn wisdom, And ye fools, be ye of an understanding heart!
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Hear, for I speak excellent things, And my lips utter that which is right.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
For my mouth speaketh truth, And wickedness is an abomination to my lips.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
All the words of my mouth are in uprightness; There is nothing crooked or deceitful in them;
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
They are all plain to the man of understanding, And right to those who find knowledge.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Receive my instruction, and not silver. And knowledge rather than choice gold!
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
For wisdom is better than pearls, And no precious things are to be compared with her.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
“I, wisdom, dwell with prudence, And find out the knowledge of sagacious counsels.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
The fear of the LORD is to hate evil; Pride, and arrogance, and the evil way, And the deceitful mouth, do I hate.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Counsel is mine, and sound reason; I am understanding; I have strength.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
By me kings reign, And princes decree justice.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
By me princes rule, And nobles, even all the judges of the earth.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
I love them that love me, And they who seek me early shall find me.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Riches and honor are with me; Yea, durable riches and prosperity.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
My fruit is better than gold, yea, than fine gold. And my revenue than choice silver.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
I walk in the way of righteousness, In the midst of the paths of equity.
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
I cause those who love me to possess substance; Yea, I fill their treasuries.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
“The LORD created me, the firstling of his course, Before his works, of old;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
I was anointed from everlasting, From the beginning, even before the earth was made.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
When as yet there were no deeps, I was brought forth. When there were no springs, abounding with water.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Before the mountains were settled, Yea, before the hills, I was brought forth;
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Ere yet he had made the land and the wastes, And the first of the clods of the earth.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
When he framed the heavens, I was there; When he drew a circle upon the face of the deep;
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
When he made firm the sky above, And the fountains of the deep rushed forth;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
When he gave to the sea its bounds, that the waters should not pass their border; When he marked out the foundations of the earth, —
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Then was I by him as a master-builder; I was his delight day by day, Exulting before him at all times;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
Exulting in the habitable part of his earth, And my delight was with the sons of men.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
“Now, therefore, ye children, hearken to me! For happy are they who keep my ways!
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Hear instruction, and be wise! Yea, reject it not!
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Happy the man who hearkeneth to me, Who watcheth day by day at my gates, Who waiteth at the posts of my doors;
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
For he that findeth me findeth life, And obtaineth favor from the LORD;
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
But he who misseth me doeth violence to himself; All they who hate me love death.”
