Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Mon ikke Visdommen kalder, løfter Indsigten ikke sin røst?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Oppe på Høje ved Vejen, ved Korsveje træder den frem;
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
ved Porte, ved Byens Udgang, ved Dørenes Indgang råber den:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Jeg kalder på eder, I Mænd, løfter min Røst til Menneskens Børn.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
I tankeløse, vind jer dog Klogskab, I Tåber, så få dog Forstand!
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Hør, thi jeg fører ædel Tale, åbner mine Læber med retvise Ord;
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
ja, Sandhed taler min Gane, gudløse Læber er mig en Gru.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Rette er alle Ord af min Mund, intet er falskt eller vrangt;
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
de er alle ligetil for den kloge, retvise for dem der vandt Indsigt
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Tag ved Lære, tag ikke mod Sølv, tag mod Kundskab fremfor udsøgt Guld;
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
thi Visdom er bedre end Perler, ingen Skatte opvejer den
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Jeg, Visdom, er Klogskabs Nabo og råder over Kundskab og Kløgt.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
HERRENs Frygt er Had til det onde. Jeg hader Hovmod og Stolthed, den onde Vej og den falske Mund.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Jeg ejer Råd og Visdom, jeg har Forstand, jeg har Styrke.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Ved mig kan Konger styre og Styresmænd give retfærdige Love;
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
ved mig kan Fyrster råde og Stormænd dømme Jorden.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Jeg elsker dem, der elsker mig, og de, der søger mig, finder mig.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Hos mig er der Rigdom og Ære, ældgammelt Gods og Retfærd.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Min Frugt er bedre end Guld og Malme, min Afgrøde bedre end kosteligt Sølv.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Jeg vandrer på Retfærds Vej. midt hen ad Rettens Stier
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
for at tildele dem, der elsker mig, Gods og fylde deres Forrådshuse.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Mig skabte HERREN først blandt sine Værker, i Urtid, førend han skabte andet;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
jeg blev frembragt i Evigheden, i Begyndelsen, i Jordens tidligste Tider;
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
jeg fødtes, før Verdensdybet var til, før Kilderne, Vandenes Væld, var til;
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
førend Bjergene sænkedes, før Højene fødtes jeg,
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
førend han skabte Jord og Marker, det første af Jordsmonnets Støv.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Da han grundfæsted Himlen, var jeg hos ham, da han satte Hvælv over Verdensdybet.
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Da han fæstede Skyerne oventil og gav Verdensdybets Kilder deres faste Sted,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
da han satte Havet en Grænse, at Vandene ej skulde bryde hans Lov, da han lagde Jordens Grundvold,
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
da var jeg Fosterbarn hos ham, hans Glæde Dag efter Dag; for hans Åsyn leged jeg altid,
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
leged på hans vide Jord og havde min Glæde af Menneskens Børn.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Og nu, I Sønner, hør mig! Vel den, der vogter på mine Veje!
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Hør på Tugt og bliv vise, lad ikke hånt derom!
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Lykkelig den, der hører på mig, så han daglig våger ved mine Døre og vogter på mine Dørstolper.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Thi den, der ftnder mig; finder Liv og opnår Yndest hos HERREN;
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
men den, som mister mig, skader sig selv; enhver, som hader mig, elsker Døden.
