Ordspråksboken 8

1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

Mon ikke Visdommen raaber, og Forstanden opløfter sin Røst?

2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

Paa Toppen af Højene ved Vejen, midt paa Stierne staar den;

3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

ved Siden af Portene, ved Udgangen af Staden, ved Indgangen til Portene raaber den:

4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

Til eder, I Mænd, vil jeg raabe, og min Røst lyde til Menneskens Børn.

5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

I uvidende! fatter Vid; og I Daarer! fatter Forstand.

6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

Hører, thi jeg vil tale fyrstelige Ting og aabne mine Læber med Retvished.

7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

Thi min Gane taler Sandhed, og Ugudelighed er en Vederstyggelighed for mine Læber.

8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

I Retfærdighed ere alle min Munds Ord; der er intet fordrejet eller forvendt i dem.

9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

De ere alle rette for den forstandige og ligefremme for dem, som finde Kundskab.

10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

Tager imod min Undervisning og ikke imod Sølv og imod Kundskab fremfor udsøgt Guld.

11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

Thi Visdom er bedre end Perler, og alle de Ting, man har Lyst til, kunne ikke lignes ved den.

12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

Jeg, Visdommen, jeg har taget Bolig i Vidskab og besidder Kundskab om kløgtige Raad.

13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

Herrens Frygt er at hade ondt; Hoffærdighed og Hovmodighed og Ondskabs Vej og den Mund, som taler forvendte Ting, hader jeg.

14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

Raad og hvad der har Bestand, hører mig til; jeg er Forstand, mig hører Styrke til.

15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

Ved mig regere Konger, og ved mig beskikke Fyrster Ret.

16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

Ved mig herske Herskere og Høvdinger, alle Dommere paa Jorden.

17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

Jeg elsker dem, som elske mig, og de, som søge mig, skulle finde mig.

18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

Rigdom og Ære er hos mig, varigt Gods og Retfærdighed.

19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

Min Frugt er bedre end Guld og ædelt Malm, og at vinde mig er bedre end udsøgt Sølv.

20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

Jeg vandrer paa Retfærdigheds Vej, midt paa Rettens Stier,

21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

til at lade dem, som elske mig, arve varigt godt og til at fylde deres Forraadskamre.

22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

Herren ejede mig som sin Vejs Begyndelse, forud for sine Gerninger, fra fordums Tid.

23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

Fra Evighed er jeg indsat, fra det første af, før Jorden var.

24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

Da Afgrundene endnu ikke vare, er jeg født, da Kilderne, som have meget Vand, ikke vare til.

25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

Før Bjergene bleve nedsænkede, før Højene bleve til, er jeg født.

26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

Han havde endnu ikke skabt Jorden eller Markerne eller det første af Jordens Støv.

27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

Der han beredte Himlene, da var jeg der, der han slog en Kreds oven over Afgrunden;

28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

der han befæstede Skyerne heroventil, der Afgrundens Kilder fik deres faste Sted;

29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

der han satte Havet dets Grænse, at Vandene ikke skulde overtræde hans Befaling, der han lagde Jordens Grundvold:

30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

Da var jeg hos ham som Kunstnerinde, og jeg var hans Lyst Dag for Dag, og jeg legede for hans Ansigt alle Tider;

31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

jeg legede i Verden paa hans Jord, og min Lyst var hos Menneskens Børn.

32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

Og nu, Børn, hører mig! og salige ere de, som tage Vare paa mine Veje.

33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

Hører Undervisning og bliver vise, og lader den ikke fare!

34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

Saligt er det Menneske, som hører mig, saa at han dagligt vaager ved mine Døre og tager Vare paa mine Dørstolper.

35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

Thi hvo mig finder, han finder Livet og faar Velbehag hos Herren.

36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.

Men hvo, som synder imod mig, skader sin Sjæl; alle, som mig hade, elske Døden.