Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Ne propovijeda li mudrost i ne diže li razboritost svoj glas?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Navrh brda, uza cestu, na raskršćima stoji,
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
kod izlaza iz grada, kraj ulaznih vrata, ona glasno viče:
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
“Vama, o ljudi, propovijedam i upravljam svoj glas sinovima ljudskim.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Shvatite mudrost, vi neiskusni, a vi nerazumni, urazumite srce.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Slušajte, jer ću zboriti o važnim stvarima, i moje će usne otkriti što je pravo.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Jer moje nepce zbori istinu i zloća je mojim usnama mrska.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Sve su riječi mojih usta pravične, u njima nema ništa ni krivo ni prijetvorno.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Sve su one jasne razboritomu i pravedne onomu tko je stekao spoznaju.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Primajte radije moju pouku no srebro i znanje požudnije od zlata.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Jer mudrost je vrednija od biserja i nikakve se dragocjenosti ne mogu porediti s njom.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Ja, mudrost, boravim s razboritošću i posjedujem znanje umna djelovanja.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Strah Gospodnji mržnja je na zlo. Oholost, samodostatnost, put zloće i usta puna laži - to ja mrzim.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Moji su savjet i razboritost, ja sam razbor i moja je jakost.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Po meni kraljevi kraljuju i velikaši dijele pravdu.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Po meni knezuju knezovi i odličnici i svi suci zemaljski.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Ja ljubim one koji ljube mene i nalaze me koji me traže.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
U mene je bogatstvo i slava, postojano dobro i pravednost.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Moj je plod bolji od čista i žežena zlata i moj je prihod bolji od čistoga srebra.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Ja kročim putem pravde, sred pravičnih staza,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
da dadem dobra onima koji me ljube i napunim njihove riznice.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Jahve me stvori kao počelo svoga djela, kao najraniji od svojih čina, u pradoba;
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
oblikovana sam još od vječnosti, odiskona, prije nastanka zemlje.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Rodih se kad još nije bilo pradubina, dok nije bilo izvora obilnih voda.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Rodih se prije nego su utemeljene gore, prije brežuljaka.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Kad još ne bijaše načinio zemlje, ni poljana, ni početka zemaljskom prahu;
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
kad je stvarao nebesa, bila sam nazočna, kad je povlačio krug na licu bezdana.
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
Kad je u visini utvrđivao oblake i kad je odredio snagu izvoru pradubina;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
kad je postavljao moru njegove granice da mu se vode ne preliju preko obala, kad je polagao temelje zemlji,
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
bila sam kraj njega, kao graditeljica, bila u radosti, iz dana u dan, igrajući pred njim sve vrijeme:
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
igrala sam po tlu njegove zemlje, i moja su radost djeca čovjekova.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Tako, djeco, poslušajte me, blago onima koji čuvaju moje putove.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Poslušajte pouku - da stečete mudrost i nemojte je odbaciti.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Blago čovjeku koji me sluša i bdi na mojim vratima svaki dan i koji čuva dovratnike moje.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Jer tko nalazi mene, nalazi život i stječe milost od Jahve.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
A ako se ogriješi o mene, udi svojoj duši: svi koji mene mrze ljube smrt.”
