Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Cueihnah loh n'khue moenih a? Lungcuei loh a ol a huel dae ta.
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Longpuei taengkah hmuensang som ah a im kah a hawn ah khaw pai ta.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Vangpuei la a kun phai kah vongka hmoi ah khaw thohka kah a rhai ah khaw tamhoe ta.
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Aw hlang rhoek, nangmih te kang khue tih ka olthang he khaw hlang capa ham ni.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Hlangyoe rhoek loh khinglangnah yakming lamtah aka ang rhoek loh lungbuei te yakming lah.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Hnatun uh, rhaengsang la ka thui dongah ka hmuilai ka ongnah he vanat la om.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Ka ka loh oltak a thuep tih halangnah te ka hmuilai kah a tueilaehkoi ni.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Ka ka dongkah duengnah olthui boeih he a hloo vilvak moenih.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Aka yakming ham tah boeih langya tih mingnah aka dang ham tah thuem ngawn.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Ka thuituennah tangka nen pawt tih, mingnah he sui a coelh lakah khaw lo lah.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Cueihnah tah lungvang lakah then tih ngaihnah sarhui khaw te nen te vanat sak thai pawh.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Kamah tah cueihnah, khinglangnah neh kho ka sak tih thuepnah dongkah mingnah te ka hmuh.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
BOEIPA hinyahnah dongah a thae la koevoeinah te thiinah ham ni hoemdamnah neh a thae longpuei khaw, calaak ol khaw ka hmuhuet.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Cilsuep neh lungming cueihnah tah kamah taengah, ka yakmingnah neh, kamah ham thayung thamal la om.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Kai rhangneh manghai rhoek loh manghai tih boeica rhoek loh duengnah neh a taem uh.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Kai rhangneh mangpa rhoek khaw boei uh tih hlangcong boeih loh duengnah lai a tloek uh.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Kai aka lung, aka lungnah te ka lungnah tih kai aka toem rhoek loh kai m'hmuh uh.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Khuehtawn neh thangpomnah khaw, aka nguel boeirhaeng neh duengnah khaw kamah taengah om.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Sui neh suicilh lakah ka thaih then tih ka cangvuei khaw cak lakah cae.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Duengnah caehlong ah tiktamnah a hawn khui la ka pongpa.
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
Kai aka lungnah tah ka koe ka pang sak tih a thakvoh te ka koei pah.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Daengrhae daengkhoi lamkah a bibi, hlamat kah a longpuei a tongcuek ah BOEIPA loh kai n'lai coeng.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Khosuen lamloh, a lu lamloh, diklai khothoeng lamloh kai n'hloe.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Kai ka poe vaengah tuidung khaw ana om pawh, tuisih tui ana phul pawh.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Tlang a buek hlan ah som a tueng hlan ah ka cuen coeng.
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
Te vaengah diklai khaw, tollong khaw, lunglai dongkah laipi lamhma khaw ana saii moenih.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Vaan a soepsoei ham vaengkah, tuidung hman kah a kueluek te a tarhit ham vaengkah khaw kamah ni.
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
A sang hmuen kah khomong thah sak ham khaw, tuidung tuiphuet tanglue sak ham vaengah khaw,
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
Tuitunli te a rhi suem pah ham vaengah khaw ka om coeng. Te dongah tui loh BOEIPA ol te poe pawh. Diklai kah a yung te a tarhit ham vaengah ka om coeng.
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
Amah taengah bibi thai la ka om tih hnin bal hnin bal hlahmaenah neh ka om. A tue boeih dongah amah mikhmuh ah ka luem.
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
A khohmuen kah lunglai dongah aka luem loh hlang ca te khaw ka hlahmaenah coeng.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
Te dongah ca rhoek loh kamah taengah hnatun uh lamtah kamah kah yoethen longpuei ngaithuen uh.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Thuituennah he hnatun lamtah cueih lamtah hlahpham boeh.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Kamah taengah aka hnatun Ka thohkhaih taengah a hnin a hnin ah aka hak, ka thohka kah rhungsut aka ngaithuen hlang tah a yoethen pai.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Kai aka hmu long tah hingnah te a hmuh rhoe a hmuh tih, BOEIPA taengkah kolonah a dang.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Tedae kai aka hmaang long tah a hinglu a huet, kai aka thiinah boeih loh dueknah te a lungnah.
