Ordspråksboken 8
1 Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
Palunghahaih mah kami to kawk ai maw? Panoekhaih mah doeh tha hoi lokthui ai maw?
2 Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
Anih loe hmuensang hoi lamkrung taengah angdoet.
3 Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
Anih loe vangpui thung akunhaih khongkha taeng, thoknawk taengah angdoet moe, tha hoi a hangh.
4 O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
Aw kahing kaminawk, kang kawk o; kaminawk hanah lok ka thuih pae.
5 Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
Aw poekhaih tawn ai kami rumramnawk, palunghahaih to panoek oh; Aw amthu kaminawk, panoekhaih palungthin to tawn oh.
6 Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
Tahngai oh, hmuen kahoih kang thuih o han; toenghaih lok to kang thuih o han.
7 Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
Ka pakha mah loktang lok to thui ueloe, ka pahni mah sethaih to panuet tih.
8 All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
Ka pakha pong ih loknawk boih loe toeng, angkawnh moe, amsoem ai lok maeto doeh om ai.
9 De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
Thaikop kami hanah loe hmuennawk boih to zoi, palunghahaih pakrong kami han loe toenghaih ah oh.
10 Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
Sumkanglung pongah loe ka thuitaekhaih hae talawk ah loe, sui pongah loe palunghahaih to qoi ah.
11 Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
Atho kana thlung kathim pongah loe palunghahaih to hoih kue, to loe koeh ih hmuennawk boih hoiah patah thai ai.
12 Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
Ka palunghahaih loe acoehaih hoiah amraep pongah, palunghahaih hoi panoekhaih to ohsak.
13 Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
Kahoih ai hmuen zithaih loe, Angraeng zithaih ah oh; amoekhaih, poeksanghaih, sethaih loklam hoi lok kangkoiah thuihaih to ka hnukma.
14 Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
Poek kahoih paekhaih hoi palunghahaih loe kai ih ni; kai loe panoekhaih hoi sakthaihaih tha to ka tawnh.
15 Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
Siangpahrangnawk loe kai rang hoiah ni angraeng tangkhang nuiah anghnut o moe, katoeng patukhaih to angraengnawk mah pazui o.
16 Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
Kai rang hoiah angraeng capanawk, angraengnawk hoi lokcaekkungnawk mah, long kaminawk to uk o.
17 Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
Kai palung kaminawk to ka palung, palung tang hoi kai pakrong kaminawk mah loe kai to ang hnuk o.
18 Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
Angraenghaih hoi pakoehhaih loe kai khaeah oh; ue, atue kasawkah kakaan angraenghaih hoi toenghaih doeh oh.
19 Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
Kai ih athaih loe sui pongah hoih kue; ue, kaciim suitui pongah doeh hoih kue; kai khae hoi hakih hmuen loe, qoih het ih sumkanglung pongah doeh hoih kue.
20 Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
Kai loe toenghaih hoi katoeng lokcaekhaih loklam um li ah ka caeh pongah,
21 Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
kai palung kaminawk khaeah qawktoephaih to ka paek, nihcae hmuen patunghaih ahmuen to ka koisak han.
22 Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
Kai loe canghnii ih hmuennawk sah ai nathuem, a tok sak amtong tangsuek na hoi boeh ni Angraeng ih hmuen ah ka oh.
23 Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
Kai loe long om ai vop, long oh amtong tangsuek nathuem hoiah dungzan ah ang caksak boeh.
24 Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
Tuipuinawk om o ai vop, vapui tui doeh long ai naah, kai hae ang tapen boeh.
25 Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
Maenawk om ai vop, maesomnawk doeh om ai naah, kai hae ang tapen boeh;
26 Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
long hoi tawnawk to sah ai vop, long nui ih maiphu doeh sah ai naah, kai hae ang tapen boeh.
27 Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
Vannawk to sak moe, tuipuinawk hmaa ah kaom hmuennawk to a sak nathuem,
28 Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
van ranui ih tamainawk to a sak moe, tuipui thung ih tuinawk to thacaksak nathuem;
29 Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
a paek ih lok to tui mah poeng thai han ai ah, long angdoethaih ahmuen a sak naah kai ka oh boeh:
30 Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
to naah kai loe anih hoi nawnto qoeng tahang capa baktiah, anih taengah ka oh; ni thokkruek anih anghoehaih ah ka oh; a hmaa ah anghoehaih hoiah ka koi poe;
31 Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
a sak ih long nuiah anghoehaih ka tawnh moe, kami capanawk nuiah doeh oephaih ka tawnh.
32 Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
To pongah Aw ka caanawk, ka lok hae tahngai oh; kai ih loklam pazui kaminawk loe tahamhoih o.
33 Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
Kang thuitaekhaih lok to tahngai oh, pahnawt o hmah loe, palungha oh.
34 Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
Ka lok tahngaih moe, ni thokkruek kai ih khongkhanawk to toep pacoengah, kai ih thok tungnawk taengah zing kami loe, tahamhoih.
35 Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
Kai hnu kami loe hinghaih to hnuk; Angraeng anghoehaih to a hnuk.
36 Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.
Toe ka hmaa ah zaehaih sah kami loe, a hinghaih paro kami ah oh; kai hnuma kaminawk boih loe, duekhaih palung kami ah ni oh o.
