Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Hijo mío, guarda mis razones, y encierra contigo mis mandamientos.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Guarda mis mandamientos, y vivirás; y mi ley como las niñas de tus ojos.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Lígalos a tus dedos; escríbelos en la tabla de tu corazón.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Di a la sabiduría: Tú eres mi hermana; y a la inteligencia llama parienta,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
para que te guarden de la mujer ajena, y de la extraña que ablanda sus palabras.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Porque mirando yo por la ventana de mi casa, por mi celosía,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
vi entre los simples, consideré entre los jóvenes, un joven falto de entendimiento,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
el cual pasaba por la calle, junto a la esquina de aquella, e iba camino de su casa;
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
a la tarde del día, ya que oscurecía; en la oscuridad y tiniebla de la noche.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Y he aquí, una mujer que le sale al encuentro con atavío de ramera, guardada de corazón,
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
alborotadora y rencillosa, sus pies no pueden estar en casa;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
unas veces de fuera, o bien por las plazas, acechando por todas las esquinas.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Y traba de él, y lo besa; desvergonzó su rostro, y le dijo:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Sacrificios de paz había prometido, hoy he pagado mis votos;
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
por tanto he salido a encontrarte, buscando tu rostro, y te he hallado.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Con paramentos he ataviado mi cama, recamados con cordoncillo de Egipto.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
He sahumado mi cámara con mirra, áloes, y canela.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Ven, embriaguémonos de amores hasta la mañana; alegrémonos en amores.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Porque el marido no está en casa, se ha ido a un largo viaje;
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
el saco de dinero llevó en su mano, el día de la fiesta volverá a su casa.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Lo derribó con la mucha suavidad de sus palabras, con la blandura de sus labios lo persuadió.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Se va en pos de ella luego, como va el buey al degolladero, y como el loco a las prisiones para ser castigado;
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
de tal manera que la saeta traspasó su hígado; como el ave que se apresura al lazo, y no sabe que es contra su vida.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Ahora pues, hijos, oídme, y estad atentos a las razones de mi boca.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
No se aparte a sus caminos tu corazón; no yerres en sus veredas.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Porque a muchos ha hecho caer muertos; y todos los fuertes han sido muertos por ella.
