Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Moj sin, drži se mojih besed in moje zapovedi shrani s seboj.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Ohranjaj moje zapovedi in živi in mojo postavo [ohranjaj] kakor punčico svojega očesa.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Priveži si jih na svoje prste, zapiši jih na tablo svojega srca.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Modrosti reci: »Ti si moja sestra« in razumevanje imenuj svojo sorodnico,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
da te lahko obvarujejo pred tujo žensko, pred tujko, ki laska s svojimi besedami.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Kajti pri oknu svoje hiše sem pogledal skozi oknico
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
in zagledal med preprostimi, razpoznal sem med mladostniki mladeniča brez razumevanja,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
ki gre po ulici v bližini njenega vogala in šel je [na] pot k njeni hiši,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
v poltemi, zvečer, v črnini temne noči
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
in glej, tam ga je srečala ženska z okrasom pocestnice in premetenega srca.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
(Ona je glasna in trmoglava, njena stopala ne ostanejo v njeni hiši,
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
sedaj je zunaj, sedaj na ulicah in preži na vsakem vogalu.)
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Tako ga je ujela in poljubila in mu s predrznim obrazom rekla:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
»S seboj imam mirovne daritve, danes sem izpolnila svoje zaobljube.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Zato sem prišla, da se srečam s teboj, da marljivo iščem tvoj obraz in sem te našla.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Svojo posteljo sem odela s pokrivali iz tapiserije, z rezbarskimi deli, s tankim lanenim platnom iz Egipta.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Svojo posteljo sem odišavila z miro, alojo in cimetom.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Pridi, vzemiva si najino nasičevanje ljubezni do jutra, tolaživa se z ljubeznimi.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Kajti moža ni doma, odšel je [na] dolgo potovanje.
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
S seboj je vzel torbo denarja in domov bo prišel na določen dan.«
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Z mnogo njenega vljudnega govorjenja je storila, da je popustil, z laskanjem svojih ustnic ga je prisilila.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Nemudoma gre za njo, kakor gre vol v klanje ali kakor bedak h grajanju živine,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
dokler puščica ne prodre skozi njegova jetra, kakor ptica hiti k zanki in ne spozna, da je to za njegovo življenje.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Zato mi sedaj prisluhnite, oh vi otroci in bodite pozorni na besede iz mojih ust.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Naj se tvoje srce na nagne k njenim potem, ne zaidi na njene steze.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Kajti ona je vrgla dol mnogo ranjenih, da, mnogo močnih mož je bilo umorjenih po njej.
