Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Mwanakomana wangu, chengeta mashoko angu ugoviga mirayiro yangu mauri.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Chengeta mirayiro yangu ugorarama; uchengete dzidziso dzangu semboni yeziso rako.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Uzvisungirire paminwe yako; uzvinyore pahwendefa yomwoyo wako.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Uti kuuchenjeri, “Uri hanzvadzi yangu,” uye uti kunzwisisa ndiyo hama yako;
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
zvichakuchengeta kure nomukadzi chifeve; kubva pamudzimai asingazvibati anokwezva namashoko ake.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Napawindo remba yangu ndakatarira panze nomumagirazi.
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Ndakaona pakati pavasina mano ndikacherechedza pakati pamajaya, rimwe jaya rakanga risina njere.
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Rakanga richidzika nomugwagwa pedyo nepakona yomukadzi uya, richifamba rakananga kumba kwake,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
panguva yorubvunzavaeni, zuva ravira, kunze kwosviba.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Ipapo mukadzi akabuda kuzosangana naye, akapfeka sechifeve uye azere nounyengeri.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Anotaura noruzha uye anozvikudza, tsoka dzake hadzigari pamba;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
imwe nguva ari munzira, imwe nguva ari pazvivara. Anorindira pamakona ose.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Akamubata ndokumutsvoda, uye nechiso chisina nyadzi akati:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“Ndine zvipiriso zvokuwadzana kumba kwangu; nhasi ndazadzisa mhiko dzangu.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Saka ndauya kuzosangana newe; ndanga ndichikutsvaka, zvino ndazokuwana!
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Ndawaridza mubhedha wangu machira ane mavara, anobva kuIjipiti.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Ndasasa zvinonhuhwira pamubhedha wangu, zvinoti: mura, gavakava nesinamoni.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Uya, tinwe tigute norudo kusvikira mangwanani; ngatifare zvedu norudo!
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Murume wangu haako kumba, akafamba rwendo rurefu.
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Akatakura homwe yake izere nemari uye haangadzoki kumba kusvikira pajenaguru.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Namashoko okunyengetedza akamutsausa; akamukwezva nokutaura kwake kunonyengera.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Pakarepo akamutevera senzombe inoenda kundobayiwa, senondo inopinda mumusungo,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
kusvikira museve wabaya chiropa chake, seshiri inokurumidza kupinda muugombe, asingazivi kuti zvichamuurayisa.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Saka zvino, vanakomana vangu, teererai kwandiri; nyatsoteererai zvandinotaura.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Usarega mwoyo wako uchitsaukira kunzira dzake, kana kurasikira pamakwara ake.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Vazhinji vakakuvadzwa naye vakawisirwa pasi; vaakauraya vakawanda kwazvo.
