Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
O anake, ambeno o entakoo, vaho akafiro ama’o ao o fepèkoo;
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Fejaño o lilikoo vaho miveloma, naho i Fañòhakoy manahake ty sainte maso’o;
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Arohizo an-drambon-taña’o, sokiro an-takelan-tro’o.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Anò ty hoe ty hihitse; Rahavaveko irehe; vaho tokavo ty hoe: Rañetse, ty hilala,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
hikalaña’ iareo azo tsy ho ami’ty tsimirirañe, tsy ho amy ambahiny malama firehakey.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Izaho an-dalan-keden-akibako ao nitilihitse an-tsingarakarake,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
naho nisamba añivo’ o trentrañeo, nijiloveko an-teñateña’ o gaon-dahio, ty ajalahy tsy aman-dron-doha,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
nitsake ty lalañe mioza an-kotso’e mb’eo, vaho nikopile mb’an-dalan-tsileke mb’añ’akiba’e mb’eo,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
am-palipalitsieñe, ie ni-hariva ty andro, amy haien-kaleñe nimoromoroñey.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Le heheke ty rakemba mifanalaka ama’e, mihamiñe hoe tsimirirañe, hakalitahañe ty an-tro’e ao.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Ie mitazataza naho miola, tsy mimoneñe añ’akiba’e ao o tombo’eo;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
mbore an-dalañey, mbore an-kiririsa, mijeke amy ze atao fitsileañe.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Fejañe’e i lahiy naho orofa’e vaho anoe’e ty hoe an-tarehe miriñake:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Amako ty soron-kanintsiñe vaho navahako anindroany o nifantàkoo;
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
aa le niakatse iraho hifañaoñan-tika, hitsoehako ty tarehe’o; heheke te tendreke.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Fa nilafihako i tihikoy, an-deny maviabiake boak’ e Mitsraime.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Fa namitsezako rame ty fandreako, voñem-bahoñe naho romba.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Antao ito higenoke ty hatea ampara’ te porea’ ty maraindray; antato hifalefale an-katea.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Tsy añ’anjomba ao ty valiko, fa nifokofoko añe,
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Ninday drala an-koroñe, vaho tsy himpoly naho tsy zava-volañe.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
An-tsiriry maro ty anigiha’e; an-tsoñi’e mamolavola ty anjira’e aze.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Orihe’ i ajalahiy amy zao, misìtse mb’eo hoe añombe ho lentañe, hoe ty gege an-dongòke ho liloveñe,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
ampara’ te trofahañ’ ana-pale ty ate’e; hoe kibo mibororoñe mb’am-palàñe mb’eo, amoea’e t’ie famoeam-piay.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Ie amy zao ry anakoo, tsanoño iraho, vaho tsendreño ty entam-bavako.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Ko ado’o hivio mb’an-dala’e mb’eo ty tro’o; ko mandifike mb’añ’oloñolo’e mb’eo;
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
amy te maro ty tsinipo’e nifotsake, vaho tsifotofoto o navetra’eo.
