Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Mutabani nyweeza ebigambo byange, era okuumenga ebiragiro byange.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Kwata ebiragiro byange obeere mulamu, n’amateeka gange ogakuume ng’emmunye y’eriiso lyo;
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
togalekanga kuva mu ngalo zo, gawandiike ku mutima gwo.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Amagezi gatwalire ddala nga mwannyoko, n’okutegeera, ng’owooluganda ow’omu kika kyo.
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
Binaakuwonyanga omukazi omwenzi, omukazi omutambuze awaanawaana n’ebigambo ebisendasenda.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Lumu nnali nnyimiridde ku ddirisa ly’ennyumba yange.
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Ne ndaba mu bavubuka abatoototo, omulenzi atalina magezi,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
ng’ayita mu luguudo okumpi n’akafo k’omukazi omwenzi, n’akwata ekkubo eridda ku nnyumba y’omukazi oyo,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
olw’eggulo ng’obudde buzibye, ekizikiza nga kikutte.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Awo omukazi n’ajja okumusisinkana ng’ayambadde nga malaaya, ng’ajjudde ebirowoozo eby’obukaba mu mutima gwe.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Omukazi omukalukalu, atambulatambula ennyo atabeerako waka,
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
wuuyo mu luguudo, wuuyo mu bifo ebikuŋŋaanirwamu, mu buli kafo konna ng’ateega!
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
N’amuvumbagira, n’amunywegera era ng’amutunuulidde nkaliriza n’amaaso agatatya n’amugamba nti:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“Nnina ssaddaaka ez’ebiweebwayo olw’emirembe, leero ntukiriza obweyamo bwange.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Noolwekyo nzize okukusisinkana, mbadde njagala nnyo okukulaba, era kaakano nkusanze.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Obuliri bwange mbwaze bulungi n’engoye eza linena ava mu Misiri.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Mbukubye n’akaloosa, n’omugavu, n’obubaane, ne kinamoni, ne kalifuuwa.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Jjangu tuwoomerwe omukwano okutuusa obudde okukya; leka twesanyuse ffembi mu mukwano.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Kubanga baze taliiyo eka; yatambula olugendo luwanvu:
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Yagenda n’ensawo y’ensimbi; era alikomawo nga wayiseewo wiiki bbiri.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Yamusendasenda n’ebigambo ebisikiriza; n’amuwabya n’ebigambo ebiwoomerera.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Amangwago omuvubuka n’amugoberera ng’ente etwalibwa okuttibwa obanga empeewo egwa mu mutego,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
okutuusa akasaale lwe kafumita ekibumba kyayo, ng’akanyonyi bwe kanguwa okugwa mu mutego, so tamanyi ng’alifiirwa obulamu bwe.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Kaakano nno batabani bange mumpulirize, era musseeyo nnyo omwoyo eri ebigambo byange.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Temukkiriza mitima gyammwe kugoberera bigambo bye; temukkiriza bigere byammwe kukyamira mu makubo ge.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Kubanga bangi bazikiridde, ddala ab’amaanyi bangi bagudde.
