< Ordspråksboken 7 >

1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Mon fils, garde mes paroles et conserve au-dedans de toi mes commandements.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Observe mes commandements, et tu vivras; garde mon enseignement comme la prunelle de tes yeux;
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Lie-les à tes doigts, écris-les sur la table de ton cœur.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Dis à la sagesse: Tu es ma sœur; et appelle la prudence ton amie;
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
Afin qu'elles te préservent de la femme étrangère, et de la femme d'autrui, qui se sert de paroles flatteuses.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Comme je regardais par la fenêtre de ma maison, à travers mes treillis,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Je remarquai parmi les insensés, et je considérai parmi les jeunes gens, un jeune homme dépourvu de sens,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Qui passait par la rue, au coin où se tenait une de ces femmes, et qui suivait le chemin de sa maison,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
Sur le soir, à la fin du jour, lorsque la nuit devenait noire et obscure.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Et voici, une femme vint au-devant de lui, parée en courtisane, et pleine de ruse.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Elle était bruyante et sans retenue, et ses pieds ne demeuraient point dans sa maison;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Tantôt dans les rues, tantôt dans les places, elle épiait à chaque coin.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Elle le prit, et l'embrassa, et d'un visage effronté lui dit:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Je devais un sacrifice de prospérité; aujourd'hui j'ai acquitté mes vœux.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
C'est pourquoi je suis sortie au-devant de toi, pour te chercher avec empressement, et je t'ai trouvé.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
J'ai orné mon lit de tapis, d'étoffes aux couleurs diverses, en fil d'Égypte.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
J'ai parfumé ma couche de myrrhe, d'aloès et de cinnamome.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Viens, enivrons-nous de délices jusqu'au matin, réjouissons-nous dans les plaisirs.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Car mon mari n'est pas à la maison; il est allé bien loin en voyage;
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Il a pris avec lui un sac d'argent; il ne retournera en sa maison qu'à la nouvelle lune.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Elle l'entraîna à force de paroles, et le fit tomber par la flatterie de ses lèvres.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Il s'en alla aussitôt après elle, comme un bœuf s'en va à la boucherie, et comme un fou qu'on lie pour être châtié,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Jusques à ce qu'une flèche lui perce le foie; comme un oiseau qui se précipite vers le lacet, ne sachant pas qu'il est tendu contre sa vie.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Maintenant donc, mes enfants, écoutez-moi, et soyez attentifs aux paroles de ma bouche.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Que ton cœur ne se détourne point vers les voies de cette femme, et qu'elle ne te fasse point égarer dans ses sentiers.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Car elle en a fait tomber plusieurs, blessés à mort, et grand est le nombre de ceux qu'elle a tués.
27 Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar. (Sheol h7585)
Sa maison est le chemin du Sépulcre; il descend aux demeures de la mort. (Sheol h7585)

< Ordspråksboken 7 >