Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Keep my commandments and live; and my law as the apple of thine eye.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Bind them upon thy fingers; write them upon the table of thine heart.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding [thy] kinswoman:
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
That they may keep thee from the strange woman, from the stranger which flattereth with her words.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
For at the window of my house I looked forth through my lattice;
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
And I beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Passing through the street near her corner, and he went the way to her house;
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
In the twilight, in the evening of the day, in the blackness of night and the darkness.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
And, behold, there met him a woman with the attire of an harlot, and wily of heart.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
She is clamorous, and wilful; her feet abide not in her house:
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Now she is in the streets, now in the broad places, and lieth in wait at every corner.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
So she caught him, and kissed him, [and] with an impudent face she said unto him:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Sacrifices of peace offerings are with me; this day have I paid my vows.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Therefore came I forth to meet thee, diligently to seek thy face, and I have found thee.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
I have spread my couch with carpets of tapestry, with striped cloths of the yarn of Egypt.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Come, let us take our fill of love until the morning; let us solace ourselves with loves.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
For the goodman is not at home, he is gone a long journey:
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
He hath taken a bag of money with him; he will come home at the full moon.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
With her much fair speech she causeth him to yield, with the flattering of her lips she forceth him away.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
He goeth after her straightway, as an ox goeth to the slaughter, or as fetters to the correction of the fool;
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Till an arrow strike through his liver; as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for his life.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Now therefore, [my] sons, hearken unto me, and attend to the words of my mouth.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Let not thine heart decline to her ways, go not astray in her paths.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
For she hath cast down many wounded: yea, all her slain are a mighty host.
