Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
My son, observe my sayings, and my commandments must thou treasure up with thee.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Observe my commandments, and live: and my teaching as the apple of thy eyes.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Bind them around thy fingers, write them upon the table of thy heart.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Say unto wisdom, Thou art my sister; and call understanding thy kinswoman:
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
That they may keep thee from an adulterous woman, from an alien that useth flattering speeches.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
For through the window of my house, through my lattice did I [once] look out,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
And I beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a lad void of sense;
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
He was passing through the market-place near her corner; and he stepped along on the way to her house,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
In the twilight, in the evening of the day, in the depth of the night and when it was dark:
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
And, behold, a woman came to meet him with the attire of a harlot, and obdurate of heart.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
(She is noisy and ungovernable; in her house her feet never rest;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
At one time she is in the street, at another in the open places, and near every corner doth she lurk, )
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
And she caught hold of him, and kissed him, and with an impudent face she said to him,
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“I had bound myself to bring peace-offerings; this day have I paid my vows:
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Therefore am I come forth to meet thee, to seek thy presence diligently, and I have found thee.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
With tapestry coverings have I decked my bed, with embroidered coverlids of the fine linen of Egypt.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
I have sprinkled my couch with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Come, let us indulge in love until the morning: let us delight ourselves with dalliances.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
For the man is not in his house, he is gone on a journey a great way off:
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
The bag of money hath he taken with him, by the day of the new-moon festival only will he come home.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
She seduced him by the abundance of her reasoning: by the flattery of her lips she misguided him.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
He followed after her suddenly, as an ox goeth to the slaughter, and as in fetters to his correction, the fool:
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Till an arrow cleaveth through his liver; as a bird hasteneth into the snare, and knoweth not that it is done to take his life.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
And now, O children, hearken unto me, and listen to the sayings of my mouth.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Let not thy heart turn aside to her ways, do not go astray on her paths.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
For many deadly wounded hath she caused to fall: yea, very numerous are all those slain by her.
