Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
My son, keep my words. Lay up my commandments within you.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Keep my commandments and live! Guard my teaching as the apple of your eye.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Bind them on your fingers. Write them on the tablet of your heart.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Tell wisdom, “You are my sister.” Call understanding your relative,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
that they may keep you from the strange woman, from the foreigner who flatters with her words.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
For at the window of my house, I looked out through my lattice.
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
I saw among the simple ones. I discerned among the youths a young man void of understanding,
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
passing through the street near her corner, he went the way to her house,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
in the twilight, in the evening of the day, in the middle of the night and in the darkness.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Behold, there a woman met him with the attire of a prostitute, and with crafty intent.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
She is loud and defiant. Her feet do not stay in her house.
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Now she is in the streets, now in the squares, and lurking at every corner.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
So she caught him, and kissed him. With an impudent face she said to him:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“Sacrifices of peace offerings are with me. Today I have paid my vows.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Therefore I came out to meet you, to diligently seek your face, and I have found you.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
I have spread my couch with carpets of tapestry, with striped cloths of the yarn of Egypt.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Come, let’s take our fill of loving until the morning. Let’s solace ourselves with loving.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
For my husband is not at home. He has gone on a long journey.
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
He has taken a bag of money with him. He will come home at the full moon.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
With persuasive words, she led him astray. With the flattering of her lips, she seduced him.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
He followed her immediately, as an ox goes to the slaughter, as a fool stepping into a noose.
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Until an arrow strikes through his liver, as a bird hurries to the snare, and does not know that it will cost his life.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Now therefore, sons, listen to me. Pay attention to the words of my mouth.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Do not let your heart turn to her ways. Do not go astray in her paths,
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
for she has thrown down many wounded. Yes, all her slain are a mighty army.
