Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Min Søn, vogt dig mine Ord, mine bud må du gemme hos dig;
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
vogt mine bud, så skal du leve, som din Øjesten vogte du, hvad jeg har lært dig;
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
bind dem om dine Fingre, skriv dem på dit Hjertes Tavle,
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
sig til Visdommen: "Du er min Søster!" og kald Forstanden Veninde,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
at den må vogte dig for Andenmands Hustru, en fremmed Kvinde med sleske Ord.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Thi fra mit Vindue skued jeg ud, jeg kigged igennem mit Gitter;
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
og blandt de tankeløse så jeg en Yngling, en uden Vid blev jeg var blandt de unge;
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
han gik på Gaden tæt ved et Hjørne, skred frem på Vej til hendes Hus
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
i Skumringen henimod Aften, da Nat og Mørke brød frem.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Og se, da møder Kvinden ham i Skøgedragt, underfundig i Hjertet;
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
løssluppen, ustyrlig er hun, hjemme fandt hendes Fødder ej Ro;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
snart på Gader, snart på Torve, ved hvert et Hjørne lurer hun; -
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
hun griber i ham og kysser ham og siger med frække Miner;
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
"Jeg er et Takoffer skyldig og indfrier mit Løfte i Dag,
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
gik derfor ud for at møde dig, søge dig, og nu har jeg fundet dig!
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Jeg har redt mit Leje med Tæpper, med broget ægyptisk Lærred
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
jeg har stænket min Seng med Myrra, med Aloe og med Kanelbark;
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
kom, lad os svælge til Daggry i Vellyst, beruse os i Elskovs Lyst!
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Thi Manden er ikke hjemme, - på Langfærd er han draget;
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Pengepungen tog han med, ved Fuldmåne kommer han hjem!"
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Hun lokked ham med mange fagre Ord, forførte ham med sleske Læber;
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
tankeløst følger han hende som en Tyr, der føres til Slagtning, som en Hjort, der løber i Nettet,
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
til en Pil gennemborer dens Lever, som en Fugl, der falder i Snaren, uden at vide, det gælder dens Liv.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Hør mig da nu, min Søn, og lyt til min Munds Ord!
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Ej bøje du Hjertet til hendes Veje, far ikke vild på hendes Stier;
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
thi mange ligger slagne, hvem hun har fældet, og stor er Hoben, som hun slog ihjel.
