Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Synu můj, ostříhej řečí mých, a přikázaní má schovej u sebe.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Ostříhej přikázaní mých, a živ budeš, a naučení mého jako zřítelnice očí svých.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Přivaž je na prsty své, napiš je na tabuli srdce svého.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Rci moudrosti: Sestra má jsi ty, a rozumnost přítelkyní jmenuj,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
Aby tě ostříhala od ženy cizí, od postranní, jenž řečmi svými lahodí.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Nebo z okna domu svého okénkem vyhlédaje,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Viděl jsem mezi hloupými, spatřil jsem mezi mládeží mládence bláznivého.
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Kterýž šel po ulici vedlé úhlu jejího, a cestou k domu jejímu kráčel,
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
V soumrak, u večer dne, ve tmách nočních a v mrákotě.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
A aj, žena potkala ho v ozdobě nevěstčí a chytrého srdce,
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Štěbetná a opovážlivá, v domě jejím nezůstávají nohy její,
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Jednak vně, jednak na ulici u každého úhlu úklady činící.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
I chopila jej, a políbila ho, a opovrhši stud, řekla jemu:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Oběti pokojné jsou u mne, dnes splnila jsem slib svůj.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Protož vyšla jsem vstříc tobě, abych pilně hledala tváři tvé, i nalezla jsem tě.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Koberci jsem obestřela lůže své, s řezbami a prostěradly Egyptskými,
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Vykadila jsem pokojík svůj mirrou a aloe a skořicí.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Poď, opojujme se milostí až do jitra, obveselíme se v milosti.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Nebo není muže doma, odšel na cestu dalekou.
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
Pytlík peněz vzal s sebou, v jistý den vrátí se do domu svého.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
I naklonila ho mnohými řečmi svými, a lahodností rtů svých přinutila jej.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Šel za ní hned, jako vůl k zabití chodívá, a jako blázen v pouta, jimiž by trestán byl.
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Dokudž nepronikla střela jater jeho, pospíchal jako pták k osídlu, nevěda, že ono bezživotí jeho jest.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Protož nyní, synové, slyšte mne, a pozorujte řečí úst mých.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Neuchyluj se k cestám jejím srdce tvé, aniž se toulej po stezkách jejích.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Nebo mnohé zranivši, porazila, a silní všickni zmordováni jsou od ní.
