Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Čuvaj, sine, riječi moje i pohrani moje zapovijedi kod sebe.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Čuvaj moje zapovijedi, i bit ćeš živ, i nauk moj kao zjenicu oka svoga.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Priveži ih sebi na prste, upiši ih na ploči srca svoga;
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
reci mudrosti: “Moja si sestra” i razboritost nazovi “sestričnom”,
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
da te čuva od žene preljubnice, od tuđinke koja laskavo govori.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Kad bijah jednom na prozoru svoje kuće i gledah van kroz rešetku,
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
vidjeh među lakovjernima, opazih među momcima nerazumna mladića:
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
prolazio je ulicom kraj njezina ugla i koracao putem k njezinoj kući
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
u sumraku između dana i večeri kad se hvata noćna tmina;
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
i gle, susrete ga žena, bludno odjevena i s prijevarom u srcu.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Jogunasta bijaše i razuzdana, noge joj se nisu mogle u kući zadržati;
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
bila je čas na ulici, čas na trgovima i vrebala kod svakog ugla;
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
i uhvati ga i poljubi i reče mu bezobrazna lica:
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
“Bila sam dužna žrtvu pričesnicu, i danas izvrših svoj zavjet;
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
zato sam ti izašla u susret, da te tražim, i nađoh te.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Svoju sam postelju nastrla sagovima, vezenim pokrivačima misirskim;
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
svoj sam krevet namirisala smirnom, alojem i cimetom.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Hajde da se opijamo nasladom do jutra i da se radujemo užicima ljubavi.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Jer muža mi nema kod kuće: otišao je na dalek put;
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
uzeo je sa sobom novčani tobolac; a vratit će se kući tek o uštapu.”
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Tako ga zavede svojim vičnim nagovorom, odvuče ga svojim glatkim usnama.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
I ludo on pođe za njom, kao što vol ide na klaonicu i kao što jelen zapleten u mrežu čeka
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
dok mu strijela ne probije jetra, i kao ptica što ulijeće u zamku, i ne znajući da će ga to života stajati.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Zato me, sine moj, poslušaj i čuj riječi mojih usta.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Nek' ti srce ne zastranjuje na njezine putove i ne lutaj po njezinim stazama.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Jer je mnoge smrtno ranila i oborila, i mnogo je onih što ih je pobila.
