Ordspråksboken 7
1 Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
Ka ca ka olthui he ngaithuen lamtah ka olpaek he na taengah khoem ne.
2 Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
Ka olpaek he ngaithuen lamtah hing puei. Ka olkhueng he na mikhmuh ah thenhnaih la om saeh.
3 Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
Te te na kutdawn dongah hlaengtang lamtah na lungbuei cabael dongah daek lah.
4 Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
Cueihnah te, “Ka ngannu nang tah,” ti nah lamtah yakmingnah te pacaboeina la khue.
5 Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
Rhalawt nu taeng lamkah khaw, kholong nu kah hoem ol lamkah khaw namah aka ngaithuen ham ni.
6 Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
Ka im bangbuet kah thohhuel long ka dan.
7 Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
Te vaengah hlangyoe rhoek te ka hmuh tih cadong ca rhoek khuiah a lungbuei aka talh khaw ka yakming.
8 Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
Huta imdak kah bangkil te a paan tih huta im kah longpuei la luei.
9 I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
Hlaemhmah ah, khothun kholaeh ah, khoyin yinthuem neh khohmuep ah khaw, cet.
10 Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
Anih aka doe ham huta ngawn tah pumyoi hnisui neh a lungbuei a uep coeng ke.
11 Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
Tekah huta tah hue a sak tih a im ah khaw a thinthah. A khopha khaw duem pawh.
12 Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
Tahae nawn ah imkawt ah, tahae ah toltung neh bangkil takuem ah rhongngol coeng.
13 Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
Tekah cadong te a sol tih a mok, a maelhmai khaw a cadong ham a tanglue pah tih cadong te,
14 Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
Kamah taengkah rhoepnah hmueih neh tihnin ah tah ka olcaeng te ka thuung coeng.
15 Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
Te dongah nang doe ham neh na mikhmuh ah toem hamla ka mop tih nang kam hmuh tangloeng.
16 Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
Ka soengca te Egypt hnitang, cenlang, hniphaih neh ka phaih coeng.
17 Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
Ka thingkong dongah murrah, thingul, thingsa ka khueh thil coeng.
18 Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
Halo lah a hlo neh mincang duela hmilhmal sih lamtah, pumnai neh yoka sih.
19 Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
Tongpa loh a im ah om pawt tih khohla ah yiin la cet coeng.
20 Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
A kut dongah tangka cun a khuen tih hlalum hnin ah ni a im la ha pawk eh?,” a ti.
21 Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
Anih te a rhingtuknah cungkuem neh a yoek tih a hmuilai kah hamsum neh a heh.
22 Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
Te dongah huta hnukah maeh la aka poeh vaito bangla, aka ang thuituennah dongkah khocin rhui bangla cet.
23 Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
Vaa loh pael khuila a kun paitok bangla a thin te thaltang loh a khoh pah duela a hinglu te ming pawh.
24 Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
Te dongah ca rhoek loh kai ol he hnatun uh lamtah ka ka dongkah olthui he hnatung uh laeh.
25 Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
Anih kah longpuei la mael boeh, na lungbuei te anih kah a hawn la khohmang sak boeh.
26 Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
Anih loh hmalaem la muep a cungku sak tih aka tlung rhoek khaw boeih a ngawn coeng.
