< Ordspråksboken 6 >
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Me ba, sɛ woadi akagyinamu ama ɔyɔnko bi, sɛ wode wo biribi asi awowa ama obi,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
sɛ nea wokae ayi ka ama wo na sɛ wʼano asɛm afiri ayi wo a,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
ɛno de yɛ eyi, me ba, na fa tetew wo ho, sɛ ɔyɔnko nsa aka wo no nti: fa ahobrɛase kɔ nʼanim; na kɔ so pa wo yɔnko no kyɛw!
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Mma wʼani nkum na ntɔ nko.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Gye wo ho, sɛnea ɔforote guan fi ɔbɔmmɔfo nsam anaa sɛnea anomaa guan fi ofirisumfo afiri mu no.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Ɔkwadwofo, kɔ ɔtɛtea nkyɛn; hwɛ nʼakwan, na hu nyansa!
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Onni ɔsahene, onni ɔhwɛfo anaa sodifo bi,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
nanso ɔde aduan sie wɔ ahuhurubere mu, ɔboaboa nnuan ano wɔ twabere.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Wo, ɔkwadwofo, wobɛda akosi da bɛn? Wubenyan bere bɛn?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Nna kakra, nkotɔ kakra, nsa a woabobɔw de rehome kakra,
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
ɛbɛma ohia aba wo so sɛ ɔkwanmukafo na ahokyere atow akyere wo sɛnea okura otuo.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Onipa teta ne ohuhuni a odi atoro kyin,
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
nea obu nʼani, na ɔde ne nan yɛ nsɛnkyerɛnne na ɔde ne nsateaa kyerɛkyerɛ ade,
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
nea ɔde ne koma mu nnaadaa bɔ pɔw bɔne, na ɔde mpaapaemu ba bere biara.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Ɛno nti amanehunu bɛba no so prɛko pɛ; wɔbɛsɛe no mpofirim, a wɔrenya ano aduru.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Nneɛma asia na Awurade mpɛ, nneɛma ason na ɛyɛ nʼakyiwade:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
ani a ɛtra ntɔn, atoro tɛkrɛma, nsa a ɛka mogya a edi bem gu,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
koma a edwen amumɔyɛ ho, anan a etutu mmirika kɔyɛ bɔne,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
ɔdansekurumni a odi atoro ne onipa a ɔde mpaapaemu ba anuanom mu.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Me ba, tie wʼagya ahyɛde na nnyaa wo na nkyerɛkyerɛ mu.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Fa kyekyere wo koma ho daa; na fa kyekyere wɔ kɔn mu.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Wonantew a, ɛbɛkyerɛ wo kwan; sɛ woda a, ɛbɛwɛn wo; sɛ wunyan a, ɛbɛkasa akyerɛ wo.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Na saa ahyɛde yi yɛ kanea saa nkyerɛkyerɛ yi yɛ hann, na ahohyɛso nteɛso yi yɛ nkwa kwan,
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
ɛtwe wo fi ɔbea a onni suban pa no ho, fi ɔbeawarefo huhuni tɛkrɛmadɛ ho.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Mma wo kɔn nnɔ nʼahoɔfɛ, mma nʼani akyideda no ntwetwe wo,
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
efisɛ oguamanfo ma wʼanuonyam yɛ sɛ brodosin, na obi yere gyigye wo kɔ owu mu.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Obi betumi asɔ gya agu ne srɛ so a nhyew nʼatade ana?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Obi betumi anantew nnyansramma so a mpumpunnya mmobɔ nʼanan ho ana?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Saa na ɔbarima a ɔne ɔbarima foforo yere da no te; obiara a ɔde ne nsa bɛka no no, remfa ne ho nni da.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Nnipa mmu ɔkorɔmfo a wakowia ade animtiaa sɛ ɔkɔm de no na ɔde rekodwudwo ano nti.
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Mmom, sɛ wɔkyere no a, ɛsɛ sɛ otua mmɔho ason; sɛ ɛbɛma wahwere ne fi agyapade nyinaa mpo a.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Ɔbarima a ɔsɛe aware no nni adwene; obiara a ɔyɛ saa no sɛe ne ho.
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Ɔhwe ne animguase na obenya, na nʼahohora rempepa da.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Ninkutwe hwanyan okunu abufuw na sɛ ɔtɔ were a, ahummɔbɔ biara nni mu.
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
Ɔrennye mpata biara; na ɔbɛpo adanmude, sɛ ɛso sɛ dɛn mpo a.