Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.
