< Ordspråksboken 6 >
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Mwanakomana wangu, kana uchinge waita rubatso kumuvakidzani wako, kana uchinge waita mhiko nokumbunda noruoko rwako kuno mumwe,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
kana uchinge wasungwa nokuda kwezvawakataura, wabatwa namashoko omuromo wako,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
ipapo ita izvi, mwanakomana wangu, kuti uzvisunungure, sezvo wawira mumaoko omuvakidzani wako! Enda undozvininipisa; ukumbire zvikuru kumuvakidzani wako!
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Usatendera meso ako hope, usatendera meso ako kutsumwaira.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Zvipukunyutse, semhara kubva paruoko rwomuvhimi, seshiri kubva paugombe hwomuteyi.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Enda kusvosve, iwe simbe; cherechedza nzira dzaro ugova wakachenjera!
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Harina mutungamiri, mutariri kana mutongi,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
asi rinochengeta zvokudya zvaro muzhizha, uye rinounganidza zvokudya zvaro pakukohwa.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Uchasvika riniko wakarara ipapo, iwe simbe? Uchamuka riniko kubva pahope dzako?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Kumbovata zvishomanana, kumbotsumwaira zvishomanana, kumbopeta maoko zvishomanana kuti ndizorore.
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
Naizvozvo urombo huchauya kwauri segororo, uye kushayiwa somurwi akashonga nhumbi dzokurwa.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Munhu asina maturo uye anoita zvakaipa, anofamba-famba achitaura zvakaora,
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
anochonya nameso ake, anonongedzera netsoka dzake, uye anodudzira neminwe yake,
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
anoronga zvakaipa nounyengeri mumwoyo make, iyeyo anogaromutsa kupesana.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Naizvozvo njodzi ichamuwira munguva shoma shoma; achaparadzwa nokukurumidza, pasina chingamubatsira.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Pane zvinhu zvitanhatu zvakavengwa naJehovha, zvinomwe zvinomunyangadza zvinoti:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
meso anozvikudza, rurimi runoreva nhema, maoko anodeura ropa risina mhosva,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
mwoyo unoronga mano akaipa, tsoka dzinokurumidza kumhanyira muzvakaipa,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
chapupu chenhema chinodurura nhema, uye munhu anomutsa kupesana pakati pehama.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Mwanakomana wangu, chengetedza mirayiro yababa vako, uye usarasa kudzidzisa kwamai vako.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Zvisungirire pamwoyo wako nokusingaperi; uzvishonge pamutsipa wako.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Paunofamba zvichakutungamirira; paucharara, zvichakurinda; pauchamuka, zvichataura newe.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Nokuti mirayiro iyi ndiyo mwenje kwauri, dzidziso iyi ndiyo chiedza, uye kudzora kwokurayira ndiko nzira youpenyu,
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
kunokuchengetedza pamukadzi asingazvibati, kubva parurimi runonyengera rwomudzimai asingazvibati.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Usachiva runako rwake mumwoyo mako, kana kumurega achikubata namaziso ake,
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
nokuti chifeve chinokuderedza kusvikira wafanana nechingwa, uye mukadzi womumwe asi ari chifeve anoendesa upenyu hwako chaihwo kurufu.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Ko, munhu angaisa moto pamakumbo ake, nguo dzake dzikasatsva here?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Ko, munhu angafamba pamazimbe anopisa, tsoka dzake dzikasatsva here?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Ndizvo zvakaita uyo anorara nomudzimai womumwe murume; hapana angabate mukadzi iyeyo akasarangwa.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Vanhu havazvidzi mbavha kana ikaba kuti ipedze nzara yayo painenge yoziya.
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Asi kana akabatwa, anofanira kuripa kakapetwa kanomwe, kunyange zvichimutorera pfuma yose yeimba yake.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Asi munhu anoita upombwe, anoshayiwa njere; ani naani anozviita anozviparadza iye pachake.
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Kurohwa nokunyadziswa ndiwo mugove wake, uye kunyadziswa kwake hakungatongobviswi;
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
nokuti godo rinomutsa hasha dzomurume, uye haanganzwiri tsitsi kana otsiva.
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
Haangagamuchiri muripo upi zvawo; acharamba fufuro, kunyange rakakura sei.