Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Sine moj, kad se podjemèiš za prijatelja svojega, i daš ruku svoju tuðincu,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
Vezao si se rijeèima usta svojih, uhvatio si se rijeèima usta svojih.
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Zato uèini tako, sine moj, i oprosti se, jer si dopao u ruke bližnjemu svojemu; idi, pripadni, i navali na bližnjega svojega.
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Ne daj sna oèima svojima, ni vjeðama svojima drijema.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Otmi se kao srna iz ruke lovcu, i kao ptica iz ruke ptièaru.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Idi k mravu, ljenivèe, gledaj putove njegove, i omudraj.
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Nema voða ni upravitelja ni gospodara;
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
I opet pripravlja ljeti sebi hranu, zbira uz žetvu piæu svoju.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Dokle æeš, ljenivèe, ležati? kad æeš ustati od sna svojega?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Dok malo prospavaš, dok malo prodrijemlješ, dok malo sklopiš ruke da prilegneš,
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
Utom æe doæi siromaštvo tvoje kao putnik i oskudica tvoja kao oružan èovjek.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Èovjek nevaljao i nitkov hodi sa zlijem ustima;
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
Namiguje oèima, govori nogama, pokazuje prstima;
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
Svaka mu je opaèina u srcu, kuje zlo svagda, zameæe svaðu.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Zato æe ujedanput doæi pogibao njegova, èasom æe se satrti i neæe biti lijeka.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Na ovo šestoro mrzi Gospod, i sedmo je gad duši njegovoj:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Oèi ponosite, jezik lažljiv i ruke koje proljevaju krv pravu,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
Srce koje kuje zle misli, noge koje brzo trèe na zlo,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
Lažan svjedok koji govori laž, i ko zameæe svaðu meðu braæom.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Èuvaj, sine moj, zapovijest oca svojega, i ne ostavljaj nauke matere svoje.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Priveži ih sebi na srce zasvagda, i spuèi ih sebi oko grla.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Kuda god poðeš, vodiæe te; kad zaspiš, èuvaæe te; kad se probudiš, razgovaraæe te;
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Jer je zapovijest žižak, i nauka je vidjelo, i put je životni karanje koje pouèava;
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
Da te èuvaju od zle žene, od jezika kojim laska žena tuða.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Ne zaželi u srcu svom ljepote njezine, i nemoj da te uhvati vjeðama svojim.
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Jer sa žene kurve spada èovjek na komad hljeba, i žena pusta lovi dragocjenu dušu.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Hoæe li ko uzeti ognja u njedra a haljine da mu se ne upale?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Hoæe li ko hoditi po živom ugljevlju a nogu da ne ožeže?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Tako biva onome koji ide k ženi bližnjega svojega; neæe biti bez krivice ko je se god dotakne.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Ne sramote lupeža koji ukrade da nasiti dušu svoju, buduæi gladan;
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Nego kad ga uhvate plati samosedmo, da sve imanje doma svojega.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Ali ko uèini preljubu sa ženom, bezuman je, dušu svoju gubi ko tako èini;
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Muke i ruga dopada, i sramota se njegova ne može izbrisati.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Jer je ljubavna sumnja žestoka u muža i ne štedi na dan osvete;
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
Ne mari ni za kakav otkup, i ne prima ako æeš i mnogo darova davati.
