Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
E taku tama, ki te mea ko tau hei whakakapi mo ta tou hoa, ki te mea kua papaki tou ringa mo te tangata ke,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
Kua oti koe te mahanga e nga kupu a tou mangai, kua mau koe i nga kupu a tou mangai.
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Meinga tenei inaianei, e taku tama, kia ora ai koe, he mea hoki kua taka koe ki roto ki te ringa o tou hoa; haere whakaiti i a koe, a ka tohe ki tou hoa.
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Kei tukua iho te moe ki ou kanohi; kei tunewha ou kamo.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Whakaora i a koe ano he anaterope i roto i te ringa o te kaiwhai, ano he manu i roto i te ringa o te kaihopu.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Haere ki te popokorua, e te tangata mangere, matakitakina iho ona ara, kia nui ai ou whakaaro:
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Kahore nei ona kaitohutohu, ona kaitirotiro, ona rangatira,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
Heoi e mahi kai ana mana i te raumati, e kohikohi ana i te kai mana i te kotinga witi.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Kia pehea ake te roa o tau takoto, e te tangata mangere? A hea koe maranga ai i tau moe?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Kia iti ake nei te wahi e parangia ai, kia iti ake nei te moe, kia iti ake te kotuinga o nga ringa i a koe e takoto na:
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
Na ka rite ki te kaipahua te putanga mai o te muhore ki a koe, tou rawakore, ano he tangata he patu nei tana.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Ko te tangata kahore ona painga, ko te tangata hara, e haereere ana me te mangai tu ke;
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
E whakakini ana ona kanohi, e korero ana ona waewae, e tuhi ana ona maihao;
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
Kei roto te whanoke i tona ngakau, e whakatakoto ana ia i te kino i nga wa katoa; e rui ana ia i te ngangare.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Mo reira ka huaki tata te aitua ki a ia; e kore e aha ka whatiia ia, te taea te rongoa.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
E ono nga mea e kino ana ki a Ihowa; ae ra, e whitu nga mea e whakariharihangia ana e ia:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Ko te kanohi whakakake, ko te arero teka, ko nga ringa whakaheke i te toto harakore;
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
He ngakau e whakatakoto ana i nga whakaaro kikino, he waewae e hohoro ana te rere ki te hianga;
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
He kaiwhakaatu teka e korero teka ana, ko te tangata hoki e rui ana i te ngangare ki waenganui i nga tuakana, i nga teina.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
E taku tama, puritia te whakahau a tou papa, kaua hoki e whakarerea te ture a tou whaea:
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Kia mau tonu te takai ki tou ngakau, heia ki tou kaki.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Ko tou kaiarahi ano tera ina haere koe; mana koe e tiaki ina takoto koe; ka korero mai ano ki a koe; ina ara koe.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
He rama hoki te whakahau; a he marama te ture; ko nga riringa hoki, e whakaako ana, he ara ki te ora;
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
Hei tiaki i a koe kei he i te wahine kino, i te whakapati a te arero o te wahine ke.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Kei hiahia koe ki tona ataahua i roto i tou ngakau; kei mau ano koe i ona kamo.
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Ko te tukunga iho o te tangata he wahi taro, he mea mo te wahine kairau; ko ta te wahine purema e whai ana ko te wairua utu nui.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
E taea ranei e te tangata te tango i te ahi ki roto ki tona uma, a e kore ona kakahu e wera?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
E taea ranei e tetahi te haere i runga i nga waro ratarata, a e kore ona waewae e hunua?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Ka pera ano te tangata e haere ana ki te wahine a tona hoa; e kore e kore ka whiua te tangata e pa ana ki a ia.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
E kore e whakahaweatia e te tangata te tahae, ki te tahaetia e ia he mea e makona ai tona wairua i a hiakai ia.
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Otiia ki te kitea ia, kia takiwhitu ana e whakautu ai; me homai e ia nga rawa katoa o tona whare.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Ko te tangata e puremu ana ki te wahine, kahore ona mohio: ko te tangata e pera ana, kei te whakangaro ia i tona wairua.
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
He kaiakiko, he whakama te wahi mona; e kore ano tona ingoa kino e horoia atu.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
He riri nui hoki na te tangata te hae; e kore ano e tohungia e ia i te ra rapu utu.
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
E kore ia e manako ki tetahi utu; e kore hoki e tatu tona ngakau, ahakoa he nui au hakari e tapae ai.
