Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Wen nutik, ya kom wulela in akfalye soemoul lun siena mwet?
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
Ya kom sremla ke kas lom sifacna, ac sruhu ke wulela lom sifacna?
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Ke ouinge, wen nutik, kom muta ye ku lun mwet sacn, tusruktu pa inge inkanek se ma ac ku in tulekomla liki uh: sulaklak nu yorol ac kwafe elan tulekomla.
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Nimet motulla ku mongla nwe ke na kom orala.
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Srola liki kwasrip sacn oana sie won, ku soko deer ma kaingla liki sie mwet sruh kosro.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Mwet alsrangesr uh enenu in lutlut ke ouiyen moul lun mak uh.
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Wangin mwet kol, mwet fulat, ku mwet leum lalos,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
a elos etu in elosak mwe mongo nalos ke pacl fol, in akola nu ke pacl mihsrisr.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Mwet alsrangesr se ac oan nwe ngac? El ac tukakek ngac?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
El fahk, “Nga ac motullana kutu srisrik. Nga ac elongak pouk ac monglana kitin pacl.”
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
A ke el motul, ma lal nukewa ac wanginla, oana in pisrapasrla sin sie mwet sulallal.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
Mwet lusrongten ac mwet koluk elos forfor ac kinauk kas kikiap.
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
Elos kotmwet ac oru mwe akul ke lumahlos in kiapwekom,
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
ac pacl se na elos oru ma inge uh elos akoo in oru pwapa sulallal ma oan selos. Elos pirakak ma koluk yen nukewa.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Ke ma inge mwe ongoiya ac fah sikyak nu selos tia suiyak pah, ac elos fah kunausyukla ac wangin kasru ku in orek nu selos.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Oasr ma onkosr su LEUM GOD El srunga; aok, itkosr mwe srungayuk nu sel su El tia ku in muteng pa inge:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Ngetnget filang, Loh kikiap, Po su aksororye srahn mwet wangin mwata,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
Sie inse su kinauk pwapa koluk, Ne su sa in kasrusr nu ke ma koluk,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
Sie mwet orek loh kikiap, Ac sie mwet su pirakak mwe sraclik in masrlon sou.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Wen nutik, oru ma papa tomom el fahk nu sum, ac nik kom mulkunla ma nina kiom el luti kom kac.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Sruokya kas lalos in oanna insiom pacl nukewa.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Mwe luti lalos uh ac kol kom ke pacl kom fufahsryesr, ac karingin kom ke fong, ac akkalemye ma kom in oru ke len.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Mwe luti lalos uh sie kalem nu sum, ac kas in kai lalos ac fah luti kom ke ouiyen moul.
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
Ku in sruokkomi liki mutan koluk, ac liki kas in akmunas lun mutan kien kutena mukul saya.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Nimet sruhfla ke oasku lalos, nimet sremla ke elos kotmwet nu sum uh.
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Sie mukul ku in sang na molin lof in bread se in moli sie mutan kosro su eis molin kosro lal, tuh el fin orek kosro nu sin mutan kien siena mukul, ma lal nukewa ac fah wanginla.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Ya kom ku in us e iniwom ac nuknuk lom tia firiryak?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Ya kom ku in fahsr fin mulut fol ac niom tia folla?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Sensen ke ma inge oapana ke kom utyak nu yurin mutan kien siena mukul. Kutena mwet su oru ouinge uh ac sun keok.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Mwet uh tia arulana srunga mwet pusr el fin pisrapasr in akkihpyal ke el masrinsral;
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
a el fin koneyukyak, el enenu in akfalye pacl itkosr — el enenu in sang ma lal nukewa.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Tusruktu sie mukul su orek kosro nu sin mutan kien siena mukul, wangin etauk lal. El sifacna oru ma ac kunausulla.
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Ac fah akkolukyeyuk el, anwuk el, ac mwekin lal ac fah tiana wanginla nwe tok.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Wangin kasrkusrak lun sie mukul payuk ku in oana kasrkusrak lal ke el lemta; ac fah wangin nunak munas lal nu sin mukul sac ke pacl se el ac orek foloksak kac.
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
El ac fah tia eis kutena mwe moul in akfalye; wangin kutena mwe kite ku in akwoyela kasrkusrak lal uh.
