< Ordspråksboken 6 >

1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Mon fils, si tu as cautionné ton prochain, Si tu t’es engagé pour autrui,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
Si tu es enlacé par les paroles de ta bouche, Si tu es pris par les paroles de ta bouche,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Fais donc ceci, mon fils, dégage-toi, Puisque tu es tombé au pouvoir de ton prochain; Va, prosterne-toi, et fais des instances auprès de lui;
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Ne donne ni sommeil à tes yeux, Ni assoupissement à tes paupières;
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Dégage-toi comme la gazelle de la main du chasseur, Comme l’oiseau de la main de l’oiseleur.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Va vers la fourmi, paresseux; Considère ses voies, et deviens sage.
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Elle n’a ni chef, Ni inspecteur, ni maître;
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
Elle prépare en été sa nourriture, Elle amasse pendant la moisson de quoi manger.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Paresseux, jusqu’à quand seras-tu couché? Quand te lèveras-tu de ton sommeil?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Un peu de sommeil, un peu d’assoupissement, Un peu croiser les mains pour dormir!…
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
Et la pauvreté te surprendra, comme un rôdeur, Et la disette, comme un homme en armes.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
L’homme pervers, l’homme inique, Marche la fausseté dans la bouche;
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
Il cligne des yeux, parle du pied, Fait des signes avec les doigts;
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
La perversité est dans son cœur, Il médite le mal en tout temps, Il excite des querelles.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Aussi sa ruine arrivera-t-elle subitement; Il sera brisé tout d’un coup, et sans remède.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Il y a six choses que hait l’Éternel, Et même sept qu’il a en horreur;
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Les yeux hautains, la langue menteuse, Les mains qui répandent le sang innocent,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
Le cœur qui médite des projets iniques, Les pieds qui se hâtent de courir au mal,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
Le faux témoin qui dit des mensonges, Et celui qui excite des querelles entre frères.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Mon fils, garde les préceptes de ton père, Et ne rejette pas l’enseignement de ta mère.
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Lie-les constamment sur ton cœur, Attache-les à ton cou.
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
Ils te dirigeront dans ta marche, Ils te garderont sur ta couche, Ils te parleront à ton réveil.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
Car le précepte est une lampe, et l’enseignement une lumière, Et les avertissements de la correction sont le chemin de la vie:
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
Ils te préserveront de la femme corrompue, De la langue doucereuse de l’étrangère.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Ne la convoite pas dans ton cœur pour sa beauté, Et ne te laisse pas séduire par ses paupières.
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Car pour la femme prostituée on se réduit à un morceau de pain, Et la femme mariée tend un piège à la vie précieuse.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Quelqu’un mettra-t-il du feu dans son sein, Sans que ses vêtements s’enflamment?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Quelqu’un marchera-t-il sur des charbons ardents, Sans que ses pieds soient brûlés?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Il en est de même pour celui qui va vers la femme de son prochain: Quiconque la touche ne restera pas impuni.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
On ne tient pas pour innocent le voleur qui dérobe Pour satisfaire son appétit, quand il a faim;
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Si on le trouve, il fera une restitution au septuple, Il donnera tout ce qu’il a dans sa maison.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Mais celui qui commet un adultère avec une femme est dépourvu de sens, Celui qui veut se perdre agit de la sorte;
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Il n’aura que plaie et ignominie, Et son opprobre ne s’effacera point.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Car la jalousie met un homme en fureur, Et il est sans pitié au jour de la vengeance;
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
Il n’a égard à aucune rançon, Et il est inflexible, quand même tu multiplierais les dons.

< Ordspråksboken 6 >