Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
My son, if thou hast become surety for another, If thou hast stricken hands for another,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
If thou hast become ensnared by the words of thy mouth, If thou hast been caught by the words of thy mouth,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
Do this now, my son, and rescue thyself, —Since thou hast fallen into the hands of thy neighbor, —Go, prostrate thyself, and be urgent with thy neighbor!
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
Give not sleep to thine eyes, nor slumber to thine eyelids;
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
Rescue thyself, as a roe from the hand, And as a bird from the hand of the fowler.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Go to the ant, O sluggard! Consider her ways, and be wise!
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
She hath no governor, Nor overseer, nor ruler;
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
Yet she prepareth in the summer her food, She gathereth in the harvest her meat.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
How long wilt thou lie in bed, O sluggard? When wilt thou arise from thy sleep?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
“A little sleep, —a little slumber, —A little folding of the hands to rest:”
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
So shall thy poverty come upon thee like a robber, Yea, thy want, as an armed man!
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
A worthless wretch is the unrighteous man, Who walketh with a deceitful mouth;
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
Who winketh with his eyes, Speaketh with his feet, And teacheth with his fingers.
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
Fraud is in his heart; He deviseth mischief continually; He scattereth contentions.
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
Therefore shall calamity come upon him suddenly; In a moment shall he be destroyed, and that without remedy;
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
These six things doth the LORD hate; Yea, seven are an abomination to him:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Lofty eyes, a false tongue, And hands which shed innocent blood;
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
A heart that contriveth wicked devices; Feet that are swift in running to mischief,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
A false witness, that uttereth lies, And him that soweth discord among brethren.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Keep, O my son! the commandment of thy father, And forsake not the precepts of thy mother!
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
Bind them continually to thy heart, Tie them around thy neck!
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
When thou goest forth, they shall guide thee; When thou sleepest, they shall watch over thee; And, when thou awakest, they shall talk with thee.
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
For the commandment is a lamp, and instruction a light; Yea, the rebukes of correction lead to life.
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
They shall guard thee from the evil woman, From the smooth tongue of the unchaste woman.
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Desire not her beauty in thy heart, Nor let her catch thee with her eyelids;
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
For by a harlot a man is brought to a morsel of bread, And the adulteress layeth snares for the precious life.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Can a man take fire into his bosom, And his clothes not be burned?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Can one walk upon burning coals, And his feet not be scorched?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
So is it with him who goeth in to his neighbor's wife; Whoever toucheth her shall not go unpunished.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Men do not overlook a thief, Though he steal to satisfy his appetite, when he is hungry;
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
If found, he must repay sevenfold, And give up all the substance of his house.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Whoso committeth adultery with a woman lacketh understanding; He that doeth it destroyeth himself;
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
Blows and dishonor shall he get, And his reproach shall not be wiped away.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
For jealousy is the fury of a man; He will not spare in the day of vengeance;
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
And he will not pay regard to any ransom, Nor be content, though thou offer many gifts.
