Ordspråksboken 6
1 Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;
Min Søn: har du borget for din næste og givet en anden Haandslag,
2 Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.
er du fanget ved dine Læber og bundet ved Mundens Ord,
3 Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.
gør saa dette, min Søn, og red dig, nu du er kommet i Næstens Haand: Gaa hen uden Tøven, træng ind paa din Næste;
4 Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.
und ikke dine Øjne Søvn, ej heller dine Øjenlaag Hvile,
5 Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.
red dig som en Gazel af Snaren, som en Fugl af Fuglefængerens Haand.
6 Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.
Gaa hen til Myren, du lade, se dens Færd og bliv viis.
7 Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,
Skønt uden Fyrste, Foged og Styrer,
8 Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.
sørger den dog om Somren for Æde og sanker sin Føde i Høst.
9 Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?
Hvor længe vil du ligge, du lade, naar staar du op af din Søvn?
10 Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;
Lidt Søvn endnu, lidt Blund, lidt Hvile med samlagte Hænder:
11 Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.
som en Stimand kommer da Fattigdom over dig, Trang som en skjoldvæbnet Mand.
12 En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;
En Nidding, en ussel Mand er den, som vandrer med Falskhed i Munden,
13 Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;
som blinker med Øjet, skraber med Foden og giver Tegn med Fingrene,
14 Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.
som smeder Rænker i Hjertet og altid kun ypper Kiv;
15 Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.
derfor kommer hans Undergang brat, han knuses paa Stedet, kan ikke læges.
16 Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:
Seks Ting hader HERREN, syv er hans Sjæl en Gru:
17 Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;
Stolte Øjne, Løgnetunge, Hænder, der udgyder uskyldigt Blod,
18 Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;
et Hjerte, der udtænker onde Raad, Fødder, der haster og iler til ondt,
19 Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.
falsk Vidne, der farer med Løgn, og den, som sætter Splid mellem Brødre.
20 Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.
Min Søn, tag Vare paa din Faders Bud, opgiv ikke din Moders Belæring,
21 Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;
bind dem altid paa dit Hjerte, knyt dem fast om din Hals;
22 När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.
paa din Vandring lede den dig, paa dit Leje vogte den dig, den tale dig til, naar du vaagner;
23 Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;
thi Budet er en Lygte, Læren Lys, og Tugtens Revselse Livets Vej
24 På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.
for at vogte dig for Andenmands Hustru, for fremmed Kvindes sleske Tunge!
25 Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.
Attraa ej i dit Hjerte hendes Skønhed, hendes Blik besnære dig ej!
26 Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.
Thi en Skøge faar man blot for et Brød, men Andenmands Hustru fanger dyrebar Sjæl.
27 Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?
Kan nogen bære Ild i sin Brystfold, uden at Klæderne brænder?
28 Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?
Kan man vandre paa glødende Kul, uden at Fødderne svides?
29 Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.
Saa er det at gaa ind til sin Næstes Hustru; ingen, der rører hende, slipper for Straf.
30 Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;
Ringeagter man ikke Tyven, naar han stjæler for at stille sin Sult?
31 Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.
Om han gribes, maa han syvfold bøde og afgive alt sit Huses Gods.
32 Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.
Afsindig er den, der boler med hende, kun en Selvmorder handler saa;
33 Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.
han opnaar Hug og Skændsel, og aldrig udslettes hans Skam.
34 Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;
Thi Skinsyge vækker Mandens Vrede, han skaaner ikke paa Hævnens Dag;
35 Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.
ingen Bøde tager han god; store Tilbud rører ham ikke.
