Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Me ba, yɛ aso ma me nyansa; tie me nhunumu nsɛm no yie,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
sɛdeɛ ɛbɛma woahwɛ yie, na wʼano akora nimdeɛ.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Ɛfiri sɛ ɔbaa dwamanfoɔ ano sosɔ ɛwoɔ, na ne kasa kɔ yɛɛ sene ngo;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
nanso, awieeɛ no ɛyɛ nwono sene bɔnwoma, ɛyɛ nam sɛ akofena anofanu.
Ne nan kɔ owuo mu; nʼanammɔntutuo kɔ ɛda mu tee. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Ɔnnwene ɛkwan a ɛkɔ nkwa mu ho; nʼakwan yɛ kɔntɔnkye, nanso ɔnnim.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Enti, afei, me mma, montie me; Monntwe mo ho mfiri deɛ meka ho.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Ɛkwan a ɛmmɛn noɔ no na momfa so mommmɛn ne fie ɛpono ano,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
anyɛ saa a, mode mo ahoɔden bɛma afoforɔ na mode mo mfeɛ ama otirimuɔdenfoɔ,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
anyɛ saa a, ahɔhoɔ bɛfom mo ahonyadeɛ na mobrɛ de ahonya akɔ afoforɔ fie.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
Mo nkwanna akyi, mobɛsi apinie ɛberɛ a mo honam ne mo onipadua asa no.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Na moaka sɛ, “Na mekyiri ahohyɛsoɔ! Mʼakoma ampɛ ntenesoɔ!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Manyɛ ɔsetie amma mʼakyerɛkyerɛfoɔ na mantie mʼakwankyerɛfoɔ asɛm.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Maduru ɔsɛeɛ ntɛntɛnoa wɔ asafo no nyinaa mu.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Nom nsuo firi wʼankasa ankorɛ mu, nsuo a ɛtene firi wʼankasa abura mu.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Ɛsɛ sɛ wo nsutire yiri fa mmɔntene so na wo nsuwa kokɔ ɔman adwaberem anaa?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Ma ɛnyɛ wo nko ara dea, a wone ahɔhoɔ nnkyɛ da.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Nhyira nka wʼasubura na wʼani nka wʼababunuberɛ mu yere ho.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Ɔte sɛ ɔtwe bereɛ dɔfoɔ, ɔwansane animuonyamfoɔ. Ma ne nufoɔ nsɔ wʼani daa na ne dɔ nkyekyere wo.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Me ba, adɛn enti na woma ɔbaa dwamanfoɔ kyekyere wo? Adɛn enti na woda ɔbarima foforɔ bi yere kokom?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Awurade hunu onipa akwan nyinaa, na ɔhwehwɛ ne nyinaa mu.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Omumuyɛfoɔ nnebɔne sum no afidie; na ne bɔne nhoma kyekyere no papee.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Ɔbɛwu ɛsiane ahohyɛsoɔ a ɔnni enti, na wayera ɛsiane nʼagyegyentwisɛm enti.
