Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Hijo mío, está atento a mi sabiduría, y a mi inteligencia inclina tu oído;
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
para que guardes consejo, y tus labios conserven la ciencia.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Porque los labios de la mujer extraña destilan miel, y su paladar es más blando que el aceite;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
mas su fin es amargo como el ajenjo, agudo como cuchillo de dos filos.
Sus pies descienden a la muerte; sus pasos sustentan el sepulcro; (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
si no pesares el camino de vida, sus caminos son inestables; no los conocerás.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Ahora pues, hijos, oídme, y no os apartéis de las razones de mi boca.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Aleja de ella tu camino, y no te acerques a la puerta de su casa;
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
para que no des a los extraños tu honor, y tus años al cruel;
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
para que no se harten los extraños de tu fuerza, y tus trabajos estén en casa del extraño;
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
y gimas en tus postrimerías, cuando se consumiere tu carne y tu cuerpo,
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
y digas: ¡Cómo aborrecí el castigo, y mi corazón menospreció la reprensión;
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
y no oí la voz de los que me castigaban; y a los que me enseñaban no incliné mi oído!
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Casi en todo mal he estado, en medio de la sociedad y de la congregación.
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Bebe el agua de tu propia cisterna, y las corrientes de tu propio pozo.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Rebosan por de fuera tus fuentes, en las plazas los ríos de tus aguas.
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Sean para ti solo, y no para los extraños contigo.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Será bendito tu manantial; y alégrate de la mujer de tu juventud.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Como cierva de amores y graciosa gacela, sus pechos te satisfagan en todo tiempo; y en su amor andarás ciego de continuo, sin fijar tus ojos en nadie más.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
¿Y por qué, hijo mío, andarás ciego con la ajena, y abrazarás el seno de la extraña?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Pues que los caminos del hombre están ante los ojos del SEÑOR, ¡y él pesa todas sus veredas!
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Sus propias iniquidades prenderán al impío, y con las cuerdas de su pecado será detenido.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
El morirá por no haberse sometido al castigo; y por la grandeza de su locura, errará.
