Ordspråksboken 5
1 Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
Mwanakomana wangu, nyatsoteerera kuuchenjeri hwangu, teereresa kumashoko angu oungwaru,
2 Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
kuti ugare wakachengeta kungwara uye kuti miromo yako ichengetedze zivo.
3 Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
Nokuti miromo yomukadzi chifeve inodonha uchi, nomutauriro wake unotedza kupfuura mafuta;
4 Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
asi pakupedzisira anovava senduru, anopinza somunondo unocheka namativi ose.
Tsoka dzake dzinoenda kurufu; nhambwe dzake dzinonanga kuguva. (Sheol h7585)
6 Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
Haafungi pamusoro penzira youpenyu; nzira dzake dzakaminama, asi iye haazvizivi.
7 Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
Saka zvino, vanakomana vangu, nditeererei; musatsauka pane zvandinotaura.
8 Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
Fambai nenzira iri kure naye, musasvika pedyo nomusuo wemba yake,
9 Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
kuti murege kupa vamwe zvakanaka zvesimba renyu, uye namakore enyu kuno uyo ane utsinye,
10 Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
kuti vatorwa varege kudya upfumi hwenyu, uye kushanda kwenyu nesimba kurege kupfumisa imba yomumwe munhu.
11 Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
Pakupedzisira kwoupenyu hwako uchagomera, kana nyama nomuviri wako zvaparadzwa.
12 Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
Uchazoti, “Mavengero andaiita kurayirwa! Mashorero aiita mwoyo wangu kudzorwa!
13 Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
Ndakanga ndisingateereri vadzidzisi vangu, kana kunzwa varairidzi vangu.
14 Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
Ndasvika pakuparara chaiko pakati peungano yose.”
15 Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
Inwa mvura pachirongo chako chaicho, mvura inoerera patsime rako chairo.
16 Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
Ko, zvitubu zvako zvinofanira kuerera mumigwagwa here; nzizi dzako dzemvura pazvivara?
17 Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
Ngadzive dzako woga, hadzitombofaniri kugoveranwa navatorwa.
18 Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
Tsime rako ngariropafadzwe, uye ufadzwe nomudzimai woujaya hwako.
19 Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
Sehadzi yengururu inofadza, nehadzi yenondo yakanaka, mazamu ake ngaakufadze nguva dzose, ugare uchigutswa norudo rwake.
20 Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
Unosungirweiko, mwanakomana wangu, nomukadzi chifeve? Unombundikirireiko chipfuva chomukadzi womumwe murume?
21 Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
Nokuti nzira dzomunhu dziri pachena pamberi paJehovha, uye anoongorora nzira dzake dzose.
22 Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
Zviito zvakaipa zvomunhu akaipa zvichamusunga; tambo dzechivi chake dzichamubata iye kwazvo.
23 Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
Achafa nokuda kwokushayiwa kuzvibata kwake, atsauswa noupenzi hwake hukuru.
